"Demokratin är på tillbakamarsch".
Den laissez-faire-hyllande nyliberalismen har sakta men säkert urholkat vår demokrati under årtionden (om statsministern har hetat Bildt, Persson, Reinfeldt eller Löfvén har därvidlag inte spelat någon som helst roll).
Den växande reaktionen mot det har blivit en likaledes demokratiföraktande konservatism. Antalet fullvärdiga demokratier i världen – och i Europa! – har minskat. Och tecken finns på att det bara är en begynnande trend. Även om det i många fall inte mynnar ut i ren diktatur, har i allt fler länder oligarkin (elitväldet) kapat demokratin. Sverige är inget undantag. Ledande politiker (i hårt centralstyrda partier), starka kapitalägare och massmedia drar åt samma likriktande håll och bestämmer vad som är ”rätt” åsikter, ”rätt” ordval, ”rätt” vägval. Hur många demokratifientliga ”värdegrunder” har anställda hos företag och myndigheter inte ovanifrån pådyvlats under senare år. Verklig demokrati förflackas och ersätts med policydokument och uppförandekoder. Den ytliga formen härskar över det meningsbärande innehållet.
Antalet ”mänskliga rättigheter” har dock ökat. Det är väl bra? Kruxet är bara att många av dem är tillgängliga endast för ett fåtal och andra är så flummigt utformade att de kan tolkas åt vilket håll som helst (vanligen till nackdel för den som trodde sig ha en viss rättighet). I den förra kategorin är t.ex. skydd mot tortyr och kroppsbestraffning (gynnar alla) inte lika intressant och värdefullt som skydd för äganderätt och kapital (gynnar en minoritet). I den andra kategorin är det ofarligt att t.ex. ge ”alla rätt till en människovärdig ålderdom” eller att ”ge alla barn rätt till skolgång, trygghet och möjlighet till utveckling”. Om dessa ord inte svarar mot en praktisk verklighet är de inte mycket värda.
Rättssäkerheten saknar egenvärde om inte de lagar som tillämpas rättssäkert också är rättvisa, skriver Mikael Mellqvist.
Det hävdas också att rättssäkerheten har förbättrats. Men det är väl ändå bra? Kruxet här är att det helt saknar egenvärde om inte de lagar som tillämpas rättssäkert också är rättvisa. Den som är utsatt för nedsättande, diskriminerande eller repressiv behandling finner sällan tröst i att behandlingen har stöd i lag och att behandlingen med säkerhet kan förutses.
Demokrati handlar om mer än bara rösträtt, menar Mikael Mellqvist.
Ett samhälle där demokratin reduceras till att enbart bestå i att vi har rösträtt, men inte känner oss delaktiga i en gemenskap där det är tillåtet med individuell särart och pluralism är inte en fullvärdig demokrati. Och den nya tidens oligarker gnuggar händerna!