Häromdagen blev en av mina kollegor, som pratar skånska, påhoppad, man menade att hon åkt hit över påsken och att hon minsann inte hade här att göra. Min kollega har bott på Gotland sedan 1983 och betalat skatt här under alla dessa år. Till er som håller på och trakasserar andra vill jag säga: Nu räcker det! Sluta leka poliser!
Jag tycker den här debatten om vem som ska få vara på Gotland och inte är vedervärdig. Det räcker med att statsministern och folkhälsomyndigheten säger vad vi ska göra. Vi behöver inte ha något slags medborgargarde som eldar på. Hela mitt flöde i sociala medier är fullt av folk som delar grejer och skriver:
– Åk inte hit! Kom inte till Gotland i påsk!
Vi medborgare behöver inte tala om vad som gäller. Det gör myndigheterna.
Om det sedan dyker upp en fastlänning här i påsk får vi ha förtroende för att den personen har goda anledningar att göra det. Ha förtroende för att folk fattar goda beslut, för att folk tagit till sig att vårt ö-läge har begränsade sjukvårdsresurser.
Det är förresten inte bara fastlänningar som känner sig antastade. En väninna som är 70 plus vågar knappt visa sig ute på samhället för att folk skriker: Gå hem! Gå hem!
Jag föreslår att ni som beter er på det viset, och dessutom förespråkar hårdare tag från myndigheterna, flyttar till ett land som matchar er ideologi. Jag har sett bilder från Kina där folk blir utsläpade från sina bilar för att de befinner sig på fel plats. Och jag läste att i Indien patrullerar poliser med bambukäppar redo att läxa upp någon som trotsar reglerna.
Vad man istället kan göra i dessa tider är väl att försöka hjälpa varandra. Min syster har tagit på sig att handla för vår mor. Eller handla och handla. Det behövs typ inte handlas något. Vi systrar har alltid fnissat över morsans överfyllda frysboxar och hennes lager av allt möjligt. Hon har alltid varit förberedd på att samhället ska stänga ner med sina infrusna grönsaker, egenplockade bär, en gris, ett lamm och ett halvt ton fisk. Nu får hon någon slags upprättelse ändå, lilla mor, och säkert fler tanter med henne med överfulla frysboxar. Syrran skrev till mig: "Jag tittade in i mammas frys. Bunkra har fått en ny betydelse för mig. Hon kommer inte att dö av svält i alla fall!"