”Man får väl vänta vid sitt vattenhål på döden som en gammal elefant”, sjöng Hasse&Tage i sången ”Blå stetsonhatt” från 88-öresrevyn 1970.
Åren går och de där ungdomarna runt omkring verkar ha så kul hela tiden, ja, du har hört den.
”Eller måste man till Sundbyberg och dansa tango med en tant”.
Jag tänker att ja, det kunde man ju ha gjort men nu är det som det är och vi ska hålla avstånd, inte fara till Sumpan, inte ens en dans är aktuell på länge än.
Nu har jag aldrig varit någon dansman så just det saknar jag inte, men allt det andra, det vanliga.
”Får man sola sig gratis, finns det blommor och blad, finns det sill och potatis, kan man ta sig ett bad”, sjöng de, Hasse &Tage i en annan sång i samma revy, ”Öl”.
Du har hört den också. Eller inte, ibland har jag problem med referenserna.
Ja, man kan ju undra. Kanske var de något på spåren där; ”framtiden verkar dyster när man grubblar över ett glas öl, men man hoppas att barnen ändå får ett glas öl”.
Det vill säga att någonting, något enda litet, får vara som det alltid varit, även fram i tiden, även efter klockan 22.
Som det blev. Våren, sommaren, hösten och snart vintern. Corona. Jag som hade vässat valkarna, lovehandles, för att klara sommarsäsongen. Sett fram mot, längtat.
Ibland tänker jag att vi är i ett maratonlopp, det gäller att hålla ut.
Men snarare är det ett fotrally, jag såg en dokumentär om fotrally för några år sedan, det är en udda sport då man aldrig på förhand vet när ett lopp slutar.
I promenadtakt ger sig startfältet i väg, 24 minuters vila per dygn att fördela fitt, detta på en efterföljande vagn med toa. Den som sladdar efter plockas av, i slutänden är en enda kvar, promenerande i samma takt som vid starten, fem kilometer i timmen. Då kan det ha gått flera dygn.
Jag tänker att vi är mitt i ett fotrally, vi har ingen aning om hur länge vi måste hålla ut.
Jag pratade med Christine, hon är psykolog, du kunde läsa om henne i fredagens papperstidning.
Många påpekar att corona-restriktionerna är ologiska, sade hon. Och nog har även jag tyckt, och kanske tycker, så.
Men, sade hon, hur mycket gör inte vi människor som är ologiskt!
Och så är det ju; röker trots hälsorisken, flyger kors och tvärs trots utsläppen…jag, och du, kan räkna upp hundra saker till.
Det mest logiska i det här läget vore, sade hon, att verkligen följa restriktionerna och se till att samhället fungerar, inte stå axel mot axel vid lunchbuffén.
Jag tänker att hon så klart har rätt här.
...och gör vi så kanske vi så småningom verkligen kan få dansa tango med den där tanten.