Så har man då avverkat den svenska finalen av Melodifestivalen. Är lite sent ute, men inget är som vanligt. Ta det som en senkommen reflektion från karantänen. I vanlig ordning vann ”fel låt”. Var tidigt klar över att Paul Rey med ”Talking in my sleep” var ett vinnande koncept. Fastnade bland gyttret av mediokra bidrag. Därmed hade jag bäddat för att det skulle gå dåligt för grabben i finalen. Motsägelsefullt, men sant. Men det har hänt att ”rätt låt” fått representera Sverige. Så var fallet 1968 då Claes-Göran Hederström vann med ”Det börjar verka kärlek, banne mig”. Och så Abba och Carola förstås.
Måste erkänna att jag är lite svag för Mohombi. Killen är en kopia av den gamle calypsosångaren Harry Belafonte, vilket väcker drömmar om resor till soliga söderhavsöar och paraplydrinkar. Drömmar man kan kremera i dessa coronatider. Hur gick det då för den sentida kopian? Låttitel till trots, ”Winners”, gick det käpprätt åt skogen. Det blev en klar sistaplats. Näst sist kom ”Vamos Amigos”, även det ett alster med doft av söderhav och en skvätt Jamaicarom i blodomloppet. Som kuriosa kan nämnas att Mohombi, enligt Expressen, ska ha haft en het natt på dansgolvet med världsstjärnan Jennifer Lopez vilket ogillades av hennes pojkvän som sett ut som ett spöke. Med tanke på hur spöket Laban ser ut så förstår jag att Jelo ville dansa tryckare med en betydligt färgstarkare typ.
Men det är mycket som jag inte förstår. Ta bara detta med den internationella juryn. Vad sjutton har Malta, Australien eller Armenien att göra med vad Sverige skickar till The grand finale i Rotterdam? En final som coronasmittan satte P för.
Låt mig ta klivet från dagens massmediala drama till vad som hände i Säveskolans aula en torsdagskväll i början på denna månad. En händelse som inte uppmärksammades av lokalpressen, men som fyllde aulan till sista plats. Entertainern från Hejnum, Johan Samuelsson, återvände för en kväll till fädrens ö. Med sig hade han ett gäng sångare, dansare och musiker som bjöd på en show som fått det passande namnet ”Absolut musikal” beroende på att man plockat godbitar ur några av världens mest kända musikaler. En knepig uppgift med tanke på alla klassiker som sett dagens ljus, inte minst sentida alster signerade Benny Andersson och Björn Ulvaeus. Men man hade lyckats. Till hundra procent. Fabulöst!