Påståendet att dagens pensionärskollektiv är de som ”slitit och släpat” för att ”bygga detta land och dess välstånd” är det nästan tabu att invända emot. Trots att påståendet inte är i närheten av att innehålla något som ens liknar sanning. Tvärtom är det så att de som fötts under 1920-50 talen i Sverige tillhör en ytterst privilegierad grupp. Kanske den mest privilegierade gruppen i världshistorien. Gruppen 60 – 90 år är en generation som glidit på en räkmacka genom livet och inte behövt göra några särskilda uppoffringar och ändå lyckats berika sig privatekonomiskt på ett fullständigt häpnadsväckande sätt. Har man varit frisk, hyfsat nykter och haft ett jobb har man i den gruppen varit garanterad en ständig och betydande inkomstökning och ett successivt stigande materiellt välstånd. Och friska har många varit och jobb har många haft (nykterheten har väl däremot varierat). Man har i den aktuella gruppen alltså inte behövt ta några egna initiativ eller jobba särskilt hårt. Det har räckt att man bara åkt med i den allmänna utvecklingen för att man ska omfattas av vällevnadsgarantin. Allt vi har uppnått har till den allra största delen berott på ren tur, inte skicklighet eller mödosamt arbete. Det är inte vi som byggt detta land och dess välstånd. Det har tidigare generationer gjort. Vi har bara förvaltat ett arv efter våra förfäder. Och det har vi gjort bra i bemärkelsen att vi berikat oss själv. Men det har vi gjort på andras bekostnad. Under vår livstid har vi lyckats med att göra fattiga i fattiga länder allt fattigare. Och vi har tagit en rejäl portion av det som egentligen borde tillkomma våra barnbarn och deras barn och lastat över enorma utmaningar på dem.
I stället för att tjata till sig ytterligare fördelar borde vi – om vi har lite skam i kroppen – fundera över hur vi till samhället skulle kunna betala tillbaka en liten del av allt vi har fått. Då skulle vi kunna bidra till i vart fall lite rättvisa. En särskild och rejäl förmögenhets- och fastighetsskatt för alla över 60 år kanske? Det borde inte krävas en så stor portion ödmjukhet för att inse att det är hög tid för återbetalning!
Och – jag vet, det finns fattiga pensionärer. Fattigdom finns i alla åldersgrupper.