Jag skrev härförleden om oviljan att göra Södertorg till ett vackert torg. För tydlighetens skull vill jag med kraft framhålla att det för mig inte handlar om att ”skövla” i staden. Det handlar inte heller om att berika enskilda fastighetsägare. Tvärtom handlar det om vikten av att ”avprivatisera” fastighetsbeståndet. På sikt är det en ren överlevnadsfråga för oss och framför allt för kommande generationer. Södertorg och kringliggande fastigheter ska givetvis ägas av oss alla – det är nyckeln till att göra torget vackert och funktionellt. Regionen har – liksom många andra regioner – under årtionden sålt attraktiva fastigheter till rena reapriser. Det är att jämställa med brottet förskingring – som handlar om att man gör sig av med egendom som man har anförtrotts. Hur många miljarder som på detta sätt, sedan 1980-talet, har överförts från alla oss skattebetalare till ett fåtal privata intressenter går knappast att räkna. Det är ingen överdrift att sätta etiketten skandal på detta. Nästan lika skandalöst är det att det finns några som tycker att det är ok. Moralupplösning är bara förnamnet.
Nu vänder jag blicken åt Österport – Visbys och hela Gotlands knutpunkt nummer 1. De två husen som ”klättrar” på muren på ömse sida om portens utsida ska självklart bort så snabbt det bara går. Stinkande korvkiosker och toaletter samt en helt onödig liten parkeringssnutt ska också bort. Och att en stor yta är reserverad för kanske 3 bussar som står där högst 5 dagar om året är en gåta. Här ska i stället ett parkliknande torg anläggas med till exempel en terrassering ned mot Östergravar, samtidigt som Östercentrum byggs till och på och ges en avenykänsla. Hela kvarteret bort mot Murgrönan ska få ny bebyggelse/design. Varför inte ett höghus med en roterande restaurang högst upp med utsikt över hela stan och havet?
Allt detta kräver att vi alla vill göra staden vackrare. Det kräver i sin tur ett större mått av gemensam ägande av de fastigheter som angås oss alla. På ”köpet” kan vi alla också tillförsäkras inkomster från ägandet av ett attraktivt fastighetsbestånd. Även om just det inte känns särskilt angeläget skulle kanske till och med kommunalskatten kunna sänkas rejält. Det finns bar en sak som hindrar oss från att få en vackrare stad. Det är bristande vilja – inget annat.