Det var mest en slump att vi hamnade här, vi hade skaffat hund och katt och tyckte det var jobbigt att bo på tredje våningen i storstan. Vi var för övrigt de enda bland våra bekanta som hade hund och katt, de flesta andra var allergiska eller rädda för hår och smutsiga tassar. Våra bekanta hängde kvar i städerna och när vi träffades pratade de bara karriär och huspriser och husaffärer, det var ett ständigt jagande efter nya och dyrare bostäder. Här ute på södra Gotland lunkade livet på och man kunde köpa sig ett ställe, en liten gård med mark, för noll och ingenting. Att bo i stan var hett, att bo i Hablingbo var helt ute och totalt ointressant för de allra flesta. Det var till och med svårt att få folk att komma ut hit och hälsa på, alla ville bara träffas inne i Visby, på något trendigt fik.
Sedan kom Mandelmanns, Greta Thunberg, Underbara Clara, Hjälp vi har köpt en bondgård, matlagning i utekök, wild swimming och så lite corona och distansjobb på det och hela världsbilden ändrades. Alla ska helt plötsligt ha hund eller något annat litet djur, till och med marsvinen var slutsålda i våras. Nu går det knappt att komma över ett ställe på Gotland och de få som finns är det huggsexa om.
I helgen satt jag och tjuvlyssnade på två 25-åringar, dottern och hennes väninna. De har båda bott i storstan i flera år och allt har varit frid och fröjd. Som jag minns det var de helnöjda med att komma ifrån glesbygden, leriga storgårdar, vedeldning och gamla hus där mycket hänger på trekvarten för att man inte har råd eller ork att fixa till det. Man har till och med hånat sina gamla föräldrar och kallat vårt leverne Extreme survival Hablingbo. Dottern har tyckt att det varit höjden av lyx att bo i lägenhet:
– Tänk dig mamma att kunna duscha så länge man vill! Att det finns vatten och att vattnet dessutom är varmt!
Så har hon låtit tidigare. Men nu vet jag inte. Jag blir orolig och rädd att de unga hamnat i dåligt sällskap där på fastlandet. Istället för lösögonfransar och shopping pratar de nu täckodling och självhushållning. Olika tomatsorter. Det skickas bilder på höns och man surfar runt på Hemnet efter gårdar.
Höns är söta men jag har ändå svårt att vara entusiastisk. Kanske för att allt det som vi slitit och klabbat med i alla år, som ingen har varit intresserad av, nu helt plötsligt är så hett eftertraktat.