Jo naj hu fi satan vilken dimma. En sådan dag. Ingen sikt alls, väder som om vilket man säger ”jag såg inte handen framför mig”.
En vinterdag körde Lutz sin packmoppe rakt in i arslet på en parkerad V4:a. Det var på Storgatan, ungefär vid konditori Stjärnan, i den stad där jag växte upp. Oftast körde han på två hjul med ena främre hjulet i luften.
Den dagen föll Lovikka-vantar från skyn och för att inte få dem i ögonen tittade han helt enkelt ner i gatan. Och då small det. "Det snöade sâkta", sa han sen som förklaring. Det är ortsmål för ”det snöade som faan”.
Vi väntade vår, i maj var vintern kvar, som om läget höll sig självt under kontroll, skaldade Lundell en gång. Så kan det naturligtvis bli. Troligen inte. Tänk så många som skaldat om vädret.
Dag Vag gjorde en låt som hette just ”Dimma” men då kanske en annan typ av dis.
En vårkväll däckade Bacon efter en fest hos Seabeach. Av ren omtanke lade någon en cykel över honom så han slapp frysa, vi skulle till Parken och han hade ju bara Lee-jacka. Så säg inte att människan är alltigenom ond
Försommaren är bästa årstiden. På frågan ”vad är meningen med livet?” skulle jag kunna svara: Att få vara med om när försommaren exploderar med sin doft och grönska. Alla träd som vi aldrig kan förstå, att de existerar så länge och har sitt eget liv.
De lätta sommarregnen är också fina. Nyss blött asfalt luktar nästan lika gott som speedway.
En sommar brände sig Svikar-Jonsson i solen och blev röd som en kokt kräfta på överkropp och lår. Som han skrek när han fälldes till gräset för brutal massage, så taskig man varit. Så säg inte att människan är alltigenom god.
Vi får väl se hur det blir i år. Om det blir någon vår som de vårar vi önskar. Några starurar är kvar och ibland går det sedan så fort att vi plötsligt står mitt i sommaren.
När det än sker gäller det att ta vara på tiden. Det är lika svårt varje år, åtminstone som vuxen när en vecka går på en förmiddag. Fortare än vi anar väntar hösten på oss bakom ett augustihörn.
En höstsöndag, jag minns virvlande löv över för mig okända gator, var jag i Skövde för att skriva om en handbollsmatch. På lokaltidningens redaktion tilldelades ett ledigt reporterrum och flyttade där undan ett bord för att komma åt en väggkontakt varvid ena bordsbenet vek sig och en massa papper brakade i golvet.
Det var lite pinsamt. När jag körde därifrån sen regnade det sakta och en tid senare kom snön.