Coronapandemien förefaller få ursäkta vad som helst. Man är förlåten vilka försummelser som helst, om man kan hänvisa till coronan. Och det kan man – och det gör man. Myndigheter struntar i sin serviceskyldighet. Reformer ställs in eller skjuts på framtiden. Någon fick till och med för sig att högskoleprovet inte skulle kunna genomföras. Cancersjukdomar får bli obehandlade. Barndödligheten tillåts öka. Allt, för att tillgripa en cynism (förlåt), för att kanske förlänga livet med någon månad för en svårt sjuk 89-åring.
Regeringen och riksdagen har öppnat miljardkranarna på vid gavel. Budgetdisciplin? Utgiftstak? Nej, glöm det, vi har ju corona. Om det är vid något tillfälle man ska hålla stenhårt i pengapåsen är det väl nu – när trycket är stort. Det är ingen konst att göra det när ingen ropar efter pengar. Men oppositionen har väl gått i taket? Nähä – därifrån gapas det om att det slösas för lite! För lite!
Och vem får alla miljarder? Jo, ”näringslivet” eller ”kultursektorn” eller ”vården”. Nej, jag frågade VEM som får pengarna! Alla pengar hamnar ju till slut hos människor av kött och blod – inte hos någon ansiktslös ”sektor”. Och några större lönehöjningar för vårdpersonal har jag inte hört talas om. Jag har inte svaret, även om jag misstänker att det är brevbärarna i Danderyd och på liknande ställen som får de tjockaste buntarna med betalningsavier att dela ut. Däremot vet jag hos vem pengarna INTE hamnar. Inte hos långtidssjuka, arbetslösa, utförsäkrade, fattigpensionärer. Inte ens hos ”barnfamiljerna” som politikerna annars gullar som gulligast med. Och absolut inte hos några ”nyanlända” (”utlänningar” på mer korrekt svenska). I Sverige har vi ju blivit mästare på att exkludera och marginalisera dessa människor (jodå, de är människor – ett djärvt påstående, jag vet). De är ju otacksamma över livet på den samhälleliga soptippen, och bör snarast låsas in i närmaste (nybyggda) fängelse i stället. Och pengar till att ge dem en anständig start i det nya landet? Nej, inte ens coronan kan ursäkta något sådant.
Som sagt mannagryn, miljarder sådana, regnar från regeringshimmelen. 30 år av omfördelning från fattiga till rika har ju trots allt skett lite grand i ”smyg”. Men nu är det öppna spjäll. Med någon sked att fånga in alla dessa miljardgryn med saknar de flesta av oss.