När hon steg in på rummet stod de redo –apropå nu

Magnus Ihreskog lyssnar på poddar och en gammal Robert Broberg, läser i en bok.

Foto:

Krönika2021-04-25 12:05
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Den stora älgvandringen finns att se på svtplay. Långsam-tv. Direktsändning hela dygnet. Väldigt lite händer. Vackert, nyttigt, avstressande. Eller möjligen: stressande. Det finns olika sidor av allt.

Fotboll på Friends arena, åtta personer i publiken. Internmatch på Säveplanen, helgen som gick, drygt femtio nyfikna runt planen.

Denna veckas ”i lurarna under promenaden till jobbet”: Robert Brobergs album ”Upp igen!”, 1983, varenda text sitter, vartenda ljud, vartenda bus i produktionen, märkligt ändå efter så många år, som jag måste ha lyssnat, som jag lyssnade på plattor. Då.

Fotbollslandslaget på läger i Visby, 2006, EM stundade, Ainbusk uppträdde för de blågula, sedan, meddelande till Josa: ”Kan vi få våra skivor signerade?”, så hon gick till angivet hotellrum och där: två landslagsmän näck och redo för...ja, du vet. Som om det skulle vara självklart. Händelsen finns skildrad av Marie Nilsson Lind i "Josas bok – min berättelse". Apropå nu.

Jag har suttit i ett antal styrelser men just ”styrelseproffs” kan jag inte minnas att någon kallat mig.

Hockeyslutspel, kvaltider, tv:n full av matcher, spelare som slåss, håller fast och hånflinar, coacher som brölar när de anser domaren gör fel. Detta bokfört i kolumnen "pinsamt".

Starkt avsnitt i ”Beroendepodden” med Magnus Hedman och Nemo Hedén. Clara berättar ärligt om sitt tidigare liv. Respekt. Veckan dessförinnan; Babben om sockerberoende.

Vi är några hårda grabbar som brukar fira midsommar ihop och käka machosill.

Hur har du det med chipsbeteendet? Mitt är sådär. Först ett enskilt chips, därefter möjligen ännu ett. Sedan näven full som trycks in i truten. Ovärdigt.

Men den kan vara spännande också, hockeyn. Erkännes. Och fint när spelarna tackar för match och klappar om varandra.

Jag har skrivit om det tidigare, många har gjort det, etnologen Owe Ronström gjorde det i en insändare i veckan. Apropå språkkrav och ”i Sverige talar vi svenska”. Gör vi ju inte, det är Sale, After work, Let’s Dance och, som Ronström påpekar, Gotland Art Meetup. På mitt företag, som gör journalistik på svenska, används begrepp som winningtemp, yammer, sharepoint, walk and talk, storykit och touchpoint.

Inte lika stark podd, men gemytlig: ”Poddkarusellen” med Mauro och Plura.

Vid tillfället uppmanades såväl Marie som Josefin av förbundet att hålla tyst, ingen skulle ändå tro dem, lät meddelas. Men nu? Sedan ”Josas bok” kom ut ifjol våras? Apropå nu.