Läste en föredömligt kort insändare i Gotlands Tidningar där Allfåns, för övrigt den ende skribenten med tecknad bildbyline, uttryckte en stilla undring huruvida det bara är bönder som år efter år behöver hjälp av TV för att få ihop det med en kvinna? Hur är läget tillexempel för bilmekaniker, svetsare och slaktare?
Jag kan inte besvara dessa frågor, men hakar gärna på. Dokusåpor är och förblir något som lockar tittare. Annars skulle genren dö i brist på näring. Okända människor, gärna lite udda (exempelvis Naken-Janne), föses ihop i en främmande miljö. Allehanda konflikter uppstår. Allt filmas och klipps ihop till TV-underhållning. Folk tittar och miljonerna rullar in i form av reklamintäkter.
Har bara sett ett sådant program. En sen afton för 20 år sedan satt jag gäspande på nattredaktionen och följde finalen av Farmen. Skulle publicera några rader om upplösningen eftersom gotlänningen Benny Viberg var en av deltagarna. Vinnaren fick en ordentlig dusör och ett rykte sade att Benny hade setts i en ny bil. Jodå, han sopade stallbacken med motståndarna och blev Farmen-Benny med hela svenska folket.
I ”Bonde söker fru” är förutsättningarna helt annorlunda. Den ensamme kärlekstörstande lantbrukaren befinner sig på hemmaplan. Han behöver inte tävla mot någon utan kan stolt guida intresserade kvinnor bland betande kor och nyfikna kalvar. Lantlig idyll. Trädgården med alla fruktträd och bärbuskar öppnar möjligheter för den som gillar att sylta, safta och koka äppelmos under mörka höstkvällar. Och skulle det köra ihop sig bland blommor och blader så finns alltid han att tillgå, trädgårdsfixaren Henrik Radhe.
Bonden himself är naturligtvis icke av underordnad betydelse. Det är ju i alla fall han som är huvudpersonen och den blivande brudgummen. Det ska vara en snygg och glad kille, ungefär 38 år gammal. Vilket passar precis på öns senaste odalman, Kristian Gustafsson i Grötlingbo, som ska finna den rätte i TV. Han sabrerar (hugger halsen av) en flaska champagne inför TV-teamet och säger förväntansfullt ”skål för kärleken”. Startskottet för ett svärmeri som med spänning ska följas hemma i stugorna.
Ska han finna sin kärlek? Ja, hur det hela förlöper lär vi bli underrättade om via massmedia. Det behövs förvisso något näpet och vardagligt som motsats till krig och blodiga upplopp. Nyheter som får en att sorgset ruska på huvudet.