En man med rullväska framför mig i matbutikens kö till kassan, hans betalkort krånglar, han pratar engelska, tycker mig ana en fransk brytning, kanske försöker han betala med någon typ av internationellt kort, jag vet inte, det låter så när de pratar, han och personen i kassan, han river bland sina grejer, plockar upp ett nytt kort, det har inte tagit så lång tid, någon minuts fördröjning, kanske två, det nya kortet funkar, till slut lyckas han betala, det var inget storköp, en liten Käck-godis för en krona bara.
Jag har verkligen försökt förstå hur människor som tar ett gruppfoto på till exempel ett fotbollslag tänker då de håller mobilen på höjden.
Vi längtar efter regnet, säger: Nu måste det regna snart, det behövs. Och så regnar det...och sällan har vi saknat solen så mycket, så jobbigt allting blev. Blött och besvärligt.
Jag har en vän som nyligen fått ett nytt hjärta. Efter år av väntan fanns plötsligt ett som passade, en enormt komplicerad logistik tog vid med läkare, organ och patient som flögs till rätt plats. Åter på hemmaplan har världen öppnat sig på nytt för honom. Som det så ofta sägs: Den friske har tusen önskningar, den sjuke bara en.
Det händer att jag tar mig tillbaka till tiden då jag köpte ”Hotel California”-albumet med The Eagles. Vilka låtar; ”New Kid in Town”, ”Life in the Fast Lane” och inte minst en av tidernas bästa tryckare ”The Last Resort”. Mycket och ofta spelad på min stereo. Magiskt, sådana upplevelser får jag aldrig längre.
De personer jag möter, du också, de vi inte känner, en människa bara, tänk vad de varit med om som vi så klart inte har en aning om. Kanske mobbade i skolan, hade svårt för matte och en frånvarande mamma, flyttade ofta, fick ingen ro...eller klarade allt galant och är bra på tvärflöjt och gillar att spela kort. Längtar, drömmer, hoppas, tror. Så mycket alla varit med om, så lite vi vet om (var)andra.
Max Verstappen är helt ostoppbar i F1. Sju segrar av nio möjliga hittills i år. De övriga två har stallkamraten Sergio Pérez tagit. Fruktansvärt ospännande. I helgen Storbritanniens GP på Silverstone.
I Svenska kyrkans tidning ”Gårdskorset” uppmärksammas jag av skribenten Lars Bäckman på en gravsten på Vamlingbo kyrkogård. En enkel natursten som minner om författaren Lars Ardelius. Eller: Hans ord på stenen minner om vad som är viktigt för oss levande. Att verkligen leva. Där står: ”JAG VAR. DU ÄR”.