Alla vettiga människor reagerar med avsky och bestörtning på våldet i samhället. Alla vettiga människor vet att hårdare straff inte påverkar detta; kanske inte ens på marginalen. Alltså förordar alla våra politiker – var man än befinner sig på höger-vänster- eller någon annan skala – hårdare straff för att få bukt med våldsbrottsligheten. ”Smart”, sa Bill. ”jättesmart” sa Bull! Dessa politiker föreskriver alltså en verkningslös medicin. Utan minsta rodnad på kinden ägnar de sig åt detta politiska kvacksalveri? Varför? Jo, man får folk som röstar på en och man tar bort fokus från mer grundläggande samhällsproblem som ojämlikheten.
Kan man då inte göra något för att minska brottsligheten? Jovisst, kan man det. Och det är dessutom tämligen välkänt vilka åtgärder som behövs för det. Det handlar om jämlikhet, rättvisa, integration, samhällelig delaktighet och ökat individuellt ansvarstagande. Det handlar om motsatserna till extrem liberalism, konkurrens och privatisering. Det är dessa ideal som är grundorsaken till brottsligheten. Finns det någon vilja att göra något åt detta? Nej, just det. Riktig, verkningsfull, medicin verkar ingen vilja ordinera.
Fler poliser då? Är inte det bra? Jo, det tror jag. Inte för att ”knäcka gängen” nu, 2020, 2021, 2022, eller 2023. Det är som sagt bara opportunistiskt kvacksalveri. Fler poliser är en långsiktig satsning som i allra bästa fall kan börja ge resultat om 10-15 år. Flera poliser och tillgång till effektivare verktyg kan bidra till ökad trygghet och en större uppklarningsprocent av brott. Nog så viktigt. Dessutom krävs det bättre, inte hårdare, straff – i första hand för unga män (det är män som står för kriminaliteten, liksom så gott som allt annat elände här i världen). Och bättre straff kräver individuella insatser av en intensitet och på en sådan nivå att det blir dyrt för samhället. Mycket dyrt. Är vi beredda att betala den notan? Tja, gör vi inte det kan räntan på skulden göra den övermäktig i slutändan.
Hiss
”Ingenting är skandinaviskt”!
Diss
”Förvandlingen” av 6 juni till ”röd” dag. I år infaller dagen en lördag – då ska folk ha ledigt en annan dag i stället. Har den fackliga kampen för rätten till arbete blivit rätten till ledighet?