Jag har ju här tidigare ondgjort mig över att vi har en benägenhet att benämna varje liten krusning på livets ocean som en skandal eller en kris. Hysterin kring covidviruset är ett bra exempel på alarmismens seger över sans och vett. Men regeringens uppenbara förakt för vår främsta grundlag – regeringsformen – är värt etiketten ”skandal”. Man har vikit ner sig för vissa industriföreträdares skrämselpropaganda och illa underbyggda spekulationer om byggstopp och massarbetslöshet om man inte får bryta kalk på Gotland. Ett lyckat angrepp på vår demokrati, varken mer eller mindre.
Men nu har jag – som en av få debattörer? – verkligen läst vad Mark- och miljööverdomstolen uttalar i sitt beslut att avvisa Cementas tillståndsansökan. Att ansökan avvisas (dvs. inte prövas) innebär att den är så illa underbyggd att den inte ens går att avslå! Det är alltså inte några ”detaljanmärkningar” domstolen riktar mot ansökan. Den sågas som totalt undermålig, om man ska lita till domstolens bedömningar. Och det är just det jag menar att man (även regeringen) ska. Minsta lilla ansvarstagande borde rimligen innebära att man stoppar Cementas verksamhet på Gotland i dag, aldrig återupptar den och ålägger Cementa att skyndsamt vidta de åtgärder för det ”återställande” som är möjligt. Och planer på en ny ansökan kan omedelbart skrinläggas. Mellan raderna i domstolens beslut går det nämligen ganska lätt att läsa in att en sådan helt saknar möjligheter till framgång.
Vi upplever alltså inte ”bara” en demokratiskandal utan också en miljöskandal av stora mått. Överdriver jag? Tar jag i för mycket? Tja, lite kanske. Men bara lite. Det är inte utan att man får känslan av att såväl vår miljölagstiftning som lagfästa rättsstatliga principer endast är tjusiga prydnader som i skarpa lägen inte behöver tas på allvar. Regeringen har ju som ”ursäkt” beskrivit situationen som ”extraordinär”. Men det är JUST I SÅDANA LÄGEN som det rättsstatliga skyddet behövs! Det är JUST I SÅDANA LÄGEN som skyddet för miljön behövs! När allt är ”ordinärt” behövs inget skydd alls. Då är ju allt frid och fröjd ändå. Det är i de skarpa lägena vi tryggt ska kunna luta oss mot vad vi i god demokratisk ordning har bestämt ska gälla i just de skarpa lägena. I stället har man nu valt godtyckets, hyckleriets och oförutsägbarhetens väg när man rammat demokratiska grundvärderingar. Vem kör över vad nästa gång?