Mikael Mellqvist: Oroshärdar i både öst och väst

En svensk försvarsövning med udden riktad mot Putin; skapar den oro? Ja, hos mig – men knappast hos Putin. Stridsvagnar på Visbys gator är minsann inget ”trygghetsskapande”. Krig, och sådant som påminner om krig, väcker oro och olust hos många människor (törs jag påstå). Att stridsvagnarna är svenska spelar mindre roll. För övrigt är det en gammal sanning att ”en egen armés närvaro alltid förebådar en främmande armés ankomst”. 

Men politikerna och ”militäranalytikerna” fortsätter ihärdigt att hävda att gamla ”internsovjetiska” konflikter hotar stabiliteten i Europa. Och det är nog korrekt – vad gäller delar av östra Europa. Men västra Europa och Norden behöver inte beröras, om vi inte nu tvunget ska lägga oss i. Men det kanske vi ska; är de svenska övningarna ett led i ”Barbarossa 2”? Det krävs en rejäl portion livlig fantasi för att man ska tro att oroshärdarna i forna Sovjetunionen skulle kunna medföra en risk för att vi i Sverige skulle bli militärt angripna. Men tragiskt nog genererar dessa fantasifoster otaliga miljarder till försvaret; ett ansvarslöst slöseri av gigantiskt slag. För att inte tala om det dåraktiga i att spela ”öst-väst-spelet” på Putins krigiska planhalva. För en sak torde vara säker: Man förändrar inte Ryssland till en fredlig demokrati med militära medel.    

En betydligt mer allvarlig och illavarslande oroshärd är USA. Om Ukraina och Belarus är två handgranater är USA en atombomb! Trots en oerhörd social och ekonomisk spännvidd samt en etnisk och religiös mångfald har det stora landet i väster långa tider hållits samman av att alla varit stolta amerikaner (också). Allt detta har luckrats upp – under Trump-vanstyret med en rasande fart. I ett internationellt perspektiv halkar USA allt snabbare efter i gren efter gren. Och internt eskalerar ”vi-och-dom-syndromet”. Enbart det förhållandet att människor i USA lever i fattigdom i ett antal och i en utsträckning man annars bara finner i de värst utsatta delarna av Afrika är riktigt illa. När sedan resten av befolkningen struntar i det eller t.o.m. gillar det, kan det bara gå åt ett håll – utför. Och då inte i några mjuka slalomsvängar utan störtlopp rakt ned! USA uträknat. Diktaturen Kina, med imperialistiska ambitioner av till synes omättligt slag, fyller tomrummet. Men det välkomnas väl av svenska politiker och svenskt näringsliv som ju beundrar den ”politiska stabiliteten” där.          

Dystert sa Bill. Jättedystert sa Bull.