En pandemi brukar beskrivas som en epidemi som får spridning över stora delar av världen och drabbar många individer. En känd pandemi är Spanska sjukan som härjade 1918-21 och som ledde till att 50–100 miljoner människor miste livet (varav åtminstone 35 000 i Sverige). WHO klassade den 11 mars 2020 utbrottet av SARS-Cov-2 som en pandemi. Någorlunda aktuella siffror anger att runt 21 miljoner människor världen över smittats och att antalet avlidna med sjukdomen är strax under 800 000 (i Sverige är färre än 100 000 smittade och knappt 6 000 med smittan avlidna, alltså nödvändigtvis inte av smittan). Hittills är väl bäst att lägga till! Och det så kallade mörkertalet borde rimligen vara mycket stort. Men siffrorna, såväl antal som andel människor, måste sägas ligga på en mycket låg nivå.
Detta föranleder mig att svära i den svenska folkkyrkan – är det verkligen en pandemi vi går igenom? Fakta förefaller vara:
1. Oerhört få är smittade.
2. De flesta smittade blir knappt sjuka alls.
3. Risken att dö av sjukdomen förefaller vara mycket liten.
4. Den så kallade överdödligheten är nätt och jämnt mätbar. Så långt fakta.
Samtidigt finns det de som blivit allvarligt sjuka och det finns de som har avlidit. Det är givetvis på individnivå en tragik. Men det gäller även för sjukdom/dödsfall relaterade till självmord, cancer, trafiken, alkohol med mera. Just coronaviruset sticker jämförelsevis inte ut som något särskilt allvarligt hot. Skulle vi på allvar värna och prioritera folkhälsan skulle vi genast förbjuda alkohol och motordrivna fordon i stället för att nysa i armvecket och stå 1,5 meter från varandra.
Men är det kanske så att alla vidtagna restriktioner har hållit siffrorna nere? Men i så fall HAR vi inte någon pågående pandemi, men vi HADE HAFT en om vi inte hade bekämpat den med framgång! Och är det så tackar jag varje dag alla befintliga högre makter att jag bor och verkar i Sverige som visat sådan enastående förmåga att hantera situationen professionellt och med förnuft – inga karantäner, munskydd, stängda förskolor eller andra snurriga inslag.
Men alla de åtgärder som ändå vidtagits har ett pris – ett mycket högt pris i form av liv och hälsa. Så åter till huvudfrågan: Pandemi eller panik? Jag lutar åt det senare. Och då blir frågan varför? Och svaret på den frågan kan jag inte klura ut. Kan du? Och – viktigt – bortsett från allt det sagda: Vi gör som FHM säger att vi ska göra! Basta!