Jag känner ju så många, när jag tänker efter. Mer och mindre.
En morotsbonde, en lammbonde, en möbelhandlare, en föreläsare, en läkare, en rörmokare, en snickare, några lantmätare, ett antal lärare, journalister, en ekonomichef, en sjökapten, några musikproducenter och krögare, en verktygsmakare, en brandman, ett as, några kändisar, några präster, en professor som inte heter Bathazar, ett par kommunalråd...hisnande egentligen att finnas i alla dessa sammanhang.
Och fler; mammor, pappor, farmödrar, barnbarn, tungsinta, glada, halta, finniga, störiga jävlar, jag känner några skäggiga karlar, några tjocka, ett par rödhåriga och väldigt många vänliga människor.
Några av dessa sistnämnda finns även bland de förstnämnda, för övrigt. Bland annat känner jag en möbelhandlare som börjar bli lite grå. Det är en av mina barndomskamrater.
Tänk så mycket vi är, allesammans; yrken, roller, minnen, beroende på perspektiv och sammanhang.
Och aldrig blir vi mer än 20 år, 30 på sin höjd, oavsett hur gamla vi blir. Boken "Sifferdjur" berättar för övrigt att den som fyller till exempel 42 känner sig yngre än den som fyller 40. Och det är ju bra. Men i känslorna är vi ändå alltid unga, ty vi har varit där, vi har alla åldrar inom oss och är jämnåriga med alla.
I känslorna har vi, trots allt och tack och lov, nära till leken. Borde ha. Bitterhet är en fiende.
...en militär, några piloter, ett par ingenjörer, en arbetsförmedlare, en logistisk konsult, en handfull konstnärer, massor av pensionärer, en sexbomb, några idioter jag tycker synd om, en målare, en miljöpartist.
Eller känner, förresten. Kanske mer känner till, som bekanta. Sådana jag hälsar på i vimlet, en kort nickning, tjena.
Egentligen är jag mest ensam. Inget större umgänge, drar mig undan, håller mig till mitt, är knappast de stora sällskapens man, asocial. Jag får väl skylla mig själv. Kanske är du sugen att bjuda på middag?
Att vistas i ett sammanhang, att vara någon som har betydelse och relevans och att själv bli till genom interaktion med omgivningen. Det är stort och väldigt vackert när jag funderar kring det.
Ingen människa klarar sig i längden utan relationer.
Undrar vem jag är för andra...journalist, pappa, livskamrat, kompis, barndomsvän, kollega, snäll, blåst, grå, bekant, sargad, sorgsen, glad.
Snacka om navelskåderi, som att folk skulle gå och fundera på sådant. Narcissism. Matchstraff.