En gång hyrde jag ett rum där det luktade skit. Jag betalade kontant en gång i månaden hos en bilhandlare på hans kontor, men han gjorde aldrig något åt lukten, trots att jag bad honom. Däremot fick jag ett litet kylskåp.
Det stod en stank ur köksvasken som inte gick att få bort så det måste varit något med rören. Det var ett kyffe på vindsvåningen av ett flerfamiljshus i Värnamo, jag bodde inte där länge, bara dryga halvåret. Jag vickade på Värnamo Nyheters sportredaktion och åt sprödkex med mycket smör när jag kom hem om kvällarna. Det var 1983.
Platser där jag bott. Rum, hus, lägenheter, alla är de en del av mig och en del av mig finns kvar i de där rummen. Perioder av livet, nu bakom mig, allt bär alltid framåt, allt är i förändring, allt är i rörelse.
Där jag bott med mamma och pappa, förstås. Men också ettan i Jönköping med utsikt över Tipshallen och Vättern, den i Göteborg vid Scandinavium, en kväll lirade Alice Cooper, inneboendet i Smålandsstenar, rummet i Hultsfred, lyan i Kalmar med en stol, ett bord, en säng och en lampa, vindsrummet på Östermalm, frukostarna det där halvåret i Fredhäll, studentrummet på Biskops Arnö, vinkorkarna som for, andrahandaren vid Signalen...
...platser där jag tvingats lära mig hitta till snabbköp och promenadstråk, där jag hittat vägar och stråk inom mig själv.
Jag är i Småland när jag skriver det här, i sommarstugan som pappa byggde med sin svett. Det här är ett tempel, här finns hela jag, det vet du som läser.
Jag gick längst ut på udden i dag under de höga tallarna och såg gässen gå över vattnet. Blå Jungfrun där ute. Är jag där vid rätt tid kan jag se den röda skorsten vid randen.
När jag är här är jag i alla tider, alla åldrar samtidigt, här är jag tio år, här är jag femtio. Här är mamma och pappa både döda och vid liv.
Och alla människor jag haft omkring mig men som nu är glömda. Vart tog de vägen? Undrar de vart jag försvann? Lämnade jag några avtryck alls?
Ibland köpte jag med mig en tjock special med västkustsallad och piffi till mitt illaluktande rum, jag parkerade min vita VW-bubbla på gatan utanför. Jag har hittat gatan på google.earth. En kväll var ”Exorcisten” på tv, jag stängde av. En kväll svullnade armen av ett getingstick. Jag lyssnade mycket på Bowie, hade hans ”Let’s Dance”-skiva på kassett.
Det var så det var då. Så mycket som hänt sedan dess, så mycket som kommer att hända än.