”Det som dock kan vara ett genuint positivt inslag i julfirandet är att umgås över generationsgränser och träffa gamla kompisar vid hemvändarfester. Nähä, inte det.”
I barndomen var julen magisk – årets höjdpunkt. I ungdomen falnade magin. Kalle Anka var höjdaren – av nostalgiska skäl. I den tidiga mandomen hölls sig Kalle kvar på förstaplatsen, men julbordet var en allvarlig utmanare. I den senare mandom hade julbordet gått om Kalle. Nu på ålderdomen lockar inte ens Kalle längre. Och julbordet? Nja, ingen kulinarisk höjdare direkt. Julevangeliet då, det vill säga själva anledningen till all hysteri? Jag som redan i samband med uppnådd myndighetsålder lämnade Svenska kyrkan är nog trots detta en flitigare kyrkobesökare än många av medlemmarna. Det är en plats som skänker stillhet och tillfälle till eftertanke oavsett vad man tänker och tror på. Jag har till exempel aldrig förstått fånerierna med att man inte ska kunna hålla skolavslutningar i kyrkan. Om man nu bekänner sig till någon annan religion än den lutheranska (eller, som jag, ingen religion alls) dör man väl inte av lyssna till den lutheranska prästens ord. Och blir man dessutom välsignad av henne eller honom kan väl knappast någon skada vara skedd. Men kyrkan just till jul? Nja, det undviker jag nog.
Men julklappar då? Det gillade jag som barn. På senare år har det varit OK, men inte någon nödvändighet. I år är det annorlunda. Tonårsdottern har lanserat idéen om julklappsförbud och idén vann gehör hos resten av familjen. Till största delen överdriven och onödig konsumtion som bidrar till klimat- och miljöförstöring är huvudargumentet. Svårt att argumentera emot om man inte är en tillväxtkåt politiker. Tyvärr är så gott som alla politiker det senare, det vill säga lidelsefullt angelägna om att vi ska fortsätta gräva på våra egna gravar. Ekonomisk tillväxt är ju av tämligen uppenbara skäl det största hotet mot en (ljusnande) framtid. Och privat konsumtion är en dominerande del av den tillväxten. Och privat konsumtion är tyvärr det dominerande julevangeliet.
Det som dock kan vara ett genuint positivt inslag i julfirandet är att umgås över generationsgränser och träffa gamla kompisar vid hemvändarfester. Nähä, inte det. Någon kan bli förkyld. Förstår. Förbjudet alltså. Skönt med handlingskraftiga politiker med rätt prioriteringar.
Med dessa glädjeförstörande rader får jag, trots allt, tillönska alla en god jul – särskilt er som stått ut med att ta del av såväl detta som tidigare gnäll under året.