På senare tid har jag noterat att det på vissa håll ondgörs över förekomsten av ”aktivistiska tjänstemän”. Det är återigen tyvärr så att det finns de som inte kan låta bli att uttala sig nedsättande och förklenande om stats- och kommunalanställda som med engagemang och kompetens utför sina arbetsuppgifter för det gemensammas bästa.
”Aktivistiska tjänstemän” sätter käppar i hjulet för, och jävlas i största allmänhet med, de som vill slippa kontroll över sina vapeninnehav, de som vill bedriva gruvdrift utan att behöva ta hänsyn till vår livsmiljö eller de som vill bygga batterifabriker med utländsk arbetskraft med slavliknande anställningsvillkor. Budskapet är att offentligt anställda ska veta sin plats och inte göra annat än att underdånigt effektuera vad de som redan har mycket behöver för att kunna få ännu mer.
Just gruvor, batterifabriker och ett ökat vapenflöde i samhället är för övrigt just nu inne bland framtidsoptimisterna; dessa nutidens falska profeter som byter framgångsrecept vartannat år eller så. Det är dock två komponenter som alltid saknas i deras recept. Det är för det första lösningar på miljöförstöring och klimatkris. För det andra är det mekanismer för att det stora flertalet av oss ska få del av de fröjder en eventuellt lyckligare framtid bär i sitt sköte.
När det gäller vapen kommer jag osökt in på den ironi som är förenad med att de som skriker allra högst om militära satsningar och högljutt deklarerar att det inte är Putin som ska diktera vår säkerhetspolitik är de som oblygt ser till att det är just Putin som dikterar vår säkerhetspolitik. Putin drar i snöret och dessa debattörer sprattlar – varje gång!
Till punkt och pricka bekräftar de Putins (i och för sig paranoida) farhågor och bidrar till att rättfärdiga hans aggressiva hållning mot såväl egna medborgare som medborgare i grannländerna. Miljonerna till försvaret garanterar glöden i den europeiska osäkerhetsbrasan. Jag kan inte befria mig från intrycket att dessa debattörer inte är nöjda förrän alla skattemedel går till vapen (och en dusör till friskolekapitalister också).
Av största vikt är det att pengarna inte går till något som är nyttigt för oss alla och som skapar ett bestående välstånd – och framför allt inte till att ge framtida generationer möjligheter att överleva.