Jag vill egentligen inte vara negativ men det är svårt att låta bli. Det känns som Armageddon, som om undergången är nära.
Armageddon omnämns, förutom bland filmvetare för en Bruce Willis-rulle från 1998, i Uppenbarelseboken 16:16 som den slutliga striden mellan de världsliga kungarna och Guds krafter.
Det har sedan kommit att stå som symbol för alltings kollaps.
Jag tänker i mina mörkaste stunder att vi är i det gränslandet nu. Klimatet kollapsar, gängvåldet eskalerar, upploppen, blåljus-sabotagen. Hatet. Varför hatar folk så mycket? Var får de kraften från?
Allting har kommit så nära, räntorna skenar, bränslepriserna också och priserna på mat.
En pizzabagare vittnade om hur tomaterna rusat från tjugo kronor kilot till sjuttio. Och korvsoppa är aktuellt inom Region Gotland. Det är i och för sig en bild att ha med sig: Regiondirektörn som sitter och sörplar soppa som en annan Emil.
Facebook-folket raljerade om att ”leka krig” när försvaret förstärkte på Gotland, nu är läget ett annat. Kriget är geografiskt närmre än nordligaste Sverige och vi ser det här hos oss, familjer som flytt från sönderbombade städer med bara minnena kvar.
Även om det kanske inte finns ett överhängande hot mot Gotland – men vad vet jag, jag är ödmjuk över att jag faktiskt inte vet allt – är det inte lika främmande som nyligen.
Åsiktsinkontinensen i sociala medier skvalar, ”alla” måste tycka något om ”allt”, hoppar in i vilket tråd som helst och kommer ut ur idiot-garderoben.
Gärna, märker vi i mediehuset, tycks det på webben om artiklar av de som inte läst dem. Som gissar vad de innehåller och randar i väg. Tröttsamt var ordet.
Nej, tänker jag ibland. Jag drar Småland. Jag gömmer mig där på mitt berg vid kusten, badar i viken, lapar av lugnet, stänger av.
Men vad händer? Jo, då kommer, kom häromdagen, en försändelse med en ask jodtabletter i händelse av en kärnkraftsolycka. De ska då skydda sköldkörteln från att ta upp radiokativ jod.
Mitt lilla hus, det mor och far byggde för snart sexti år sedan, ligger inom den nya yttre beredskapszonen för Oskarshamnsverken. Och under året ska ett geiger-larm dessutom distribueras till varje hushåll.
Bakom detta ligger ett regeringsbeslut som beretts under många år och har, skriver länsstyrelsen, inget med kriget i Ukraina att göra.
Så kan det vara, men tajmingen är sådär.
Nej, det var bättre förr. Inte på Medeltiden, förstås. Eller under digerdöden. Men för femtio år sedan. På torsdag är det just femtio år sedan Rolling Stones gav ut "Exile On Main Street". Det är en bra skiva.
Jag tror jag sätter mig en stund och lyssnar på den så kanske svårmodet skingras en aning.