Jag har, som många andra, följt de märkliga turerna kring den gamla ”Kinakrogen” på Södertorg. Tydligen har det gjorts någon utredning angående byggnadens status. Utredning!? Vi som i åratal nära nog dagligen passerar förbi kan utan någon ”utredning” utan vidare konstatera 1) byggnaden har inget som helst kulturellt bevarandevärde och 2) skicket gör att den omedelbart bör jämnas med marken. Det krävs ingen ”utredning” eller särskild sakkunskap för dessa uppenbara konstateranden. Samtidigt skulle man med fördel (vilket jag framfört tidigare) kunna riva den intilliggande krogen och det blå huset (och givetvis torgets andra skamfläck; plywoodkiosken). Murens insida öppnas då från Wisbyhof förbi Söderport och en bra bit ned på torget. Genom att ”trycka upp” torget i Söderportshörnet öppnar man för att kunna tillskapa ett av norra Europas vackraste torg. Nedre delen av det nuvarande torget (gräsytan) kan bebyggas med t.ex. (låga) bostäder. Och bilarna ska givetvis bort. Det som krävs är att Regionen köper in (exproprierar) några fastigheter, ger en arkitekt ett uppdrag att designa torget och sätter i gång med rivande och byggande. Till hösten 2023 kan det var klart. Visby är en attraktion rikare!
Vårt kulturarv ska bevaras, utvecklas och användas. Det är klart uttalat i alla politiska sammanhang och i till exempel kulturmiljölagen. I Visby har man helt missat såväl utveckling som användning. Visby ska bevaras i ordets mumifierande betydelse. Staden ska sakta men säkert tömmas på liv. Staden ska tyna bort. Möjligen kan några stockholmsdirektörer ha den som sommarreservat några veckor om året. Vad gäller stadens byggnader är det i mångt och mycket högst ordinära 1900-tals-byggnader vi talar om (cirka 50 procent av beståndet). Av marknadsföringen kan man ibland få det falska intrycket att så gott som varje kvarter ståtar med någon medeltidsbyggnad. Den medeltid som finns är muren och kloster/kyrkoruinerna. Och vad gäller muren görs allt för att skydda den från insyn från insidan. Den ska gömmas. Med undantag för Sankt Nicolai är inte heller ruinerna några som görs särskilt tillgängliga.
Varför är vi så rädda för att ta hand om, vårda och utveckla vårt kulturarv? Varför är vi så rädda för att låta staden vara en stad fylld med liv, rörelse och kreativitet? Varför är vi så rädda för att göra staden vacker? Varför?