Det går mot bättre tider, tro mig, tro mig. Ulf Lundell där, från skivan ”Längre inåt landet”. 1980. Länge sedan nu. Han är tv-aktuell, förresten. Tvådelsdoku, sedan konsert, månskensbonden i Bro bakom skinnen.
Vi får väl hoppas på det. Bättre tider. Det blir en jävla kamp men vi har tiden på vår sida, så sant, så sant. Om hundra år (nä, ett, väl!?) ser allting annorlunda ut.
Nytt år, skiten lämnad, nya insatser, mot Sherwoodskogen! Det är minnenas tid. Så vad minns vi? Corona.
Men det finns ju så mycket mer. Vi är alla fulla av minnen. Vad minns du? Jag minns mins första bil, en VW-bubbla. Vit.
Jag minns när Postverkets bilar var gula och Televerkets gick i orange, polisens bilar var svarta och vita och att jag hade en granne vars bil var grön. Det var en Ford Cortina.
Jag minns röda hund och Gul&Blå-jeansen och alla andra jeans som skulle vara så tajta att det fanns bänkar i provrummen så det gick att ligga ner och dra dem på sig, det gick enklare då. Minns påssjukan, poliovaccinet.
Minns serietidningen ”Buster” och att jag valde Känguru-Kid på den nyckelring som alla members i B-klubben fick, minns en kille i lumpen som halsade en bärs just före morgonuppställningen; Givakt! Eller snarare: DJI VUH!!!
Jag minns hånglet på en brygga i Näsby under Live aid-natten, minns att jag tyckte det var tufft med högt styre på cykeln, i dag verkar det livsfarligt. Det är mycket jag gjorde förr som jag inte vågar i dag.
Fast det är kanske inte sånt man i första hand tänker på när ett nytt år kommer.
Nej, den här gången är det nog trots allt corona. En rätt bra sommar, visst, men ändå:
Håll avstånd, tvätta händerna. ”I dessa tider”, I DESSA TIDER!, epidemi, pandemi, Wold och Tegnell, Amér och Senter, ”Alla är välkomna till Gotland!”, ”Nej, kom inte till Gotland, håll er härifrån”, vi mot dom, allt hör ihop, allting kan söndras, corona, covid, virus, Hans ”Virus” Lindberg, sällan har han varit hetare än nu, gamle Brynäs-hjälten, har Gefle Dagblad gjort intervju?, ”Hörru Virus, det pratas om dig överallt nu, hur känns det?”, vaccin, smitta, smittspridning, vems är felet? Vem bär ansvaret? Någon måste stå till svars, HALLÅ!! Droppsmitta. De allra flesta gjorde sitt allra bästa. Restriktioner, rekommendationer, råd. Alla dessa ord. Flockimmunitet.
Och eftersläpning, förstås. Eftersläpning.
Vad ska det bli av allt? Hur ska det bli? Det gamla vanliga eller det nya? Det är dags att den kommer nu, framtiden.
Det som sker är oundvikligt, det ska smärta, det ska svida, men en vacker dag är helvetet slut.