Jag är svensklärare på Komvux. När mina elever ska skriva insändare tvingar jag dem att spalta upp tes, tre argument och ett motargument för att sedan skriva själva texten med tesen i rubriken, ett argument i varje stycke och sedan en snitsig avslutning. Alla texter blir stöpta i samma form, exakt lika många stycken, och jag känner mig ofta som en fyrkantig gammal fröken. Kanske borde de få skriva fritt och konstnärligt, svepa fram över tangenterna med svallande känslor och låta inspirationen flöda som en fjällbäck i maj.
Men sen kastar jag en hastig blick på insändarsidan i tidningen och tänker nej. Vad vi behöver är inte fler personer som famlar sig fram i röriga, ironiska och insinuanta texter. Vad vi behöver är fler personer som skriver tydligt och strukturerat så att läsarna begriper och kan ta ställning. Fyrkantighet är, och har kanske alltid varit, det nya svarta.
En bra insändare ska inte vara någon poetiskt porlande fjällbäck. En bra insändare ska vara stringent, med tydliga argument för att läsarna snabbt ska förstå och låta sig övertygas. Här har de flesta av insändarskribenterna en hel del att lära.
Min första rekommendation är att skippa ironi och sarkasm. Det går nämligen ofta inte fram i skrift, med resultat att läsaren blir förbryllad eller i värsta fall tror att du menar raka motsatsen.
Mitt andra tips är att skriva tankarna rakt ut, i stället för att insinuera. Insinuationer har nämligen också en tendens att inte nå ända fram till läsaren. Den som läser förstår inte vad du menar eftersom hen tyvärr inte hör den humoristiskt raljerande tonen inne i ditt huvud.
Slutligen rekommenderar jag att skapa en struktur innan du börjar skriva. Formulera en tydlig tes och tre starka argument. Kontrollera att alla argumenten verkligen handlar om din tes så att du inte har fladdrat iväg. Fokusera på en åsikt per insändare. Satsa till sist på en inledning som hänger ihop med avslutningen.
Känner du dig osäker? Skicka insändaren till mig. Jag läser ändå insändare hela dagarna, en mer eller mindre gör ingen skillnad. Men för tidningsläsarna skulle det innebära en mindre revolution om alla insändare plötsligt var välstrukturerade, lättlästa och enkla att begripa. Och syftet med varje insändare är ju, trots allt, att bli just läst och förstådd.