Alltså, vet du vad jag såg, det är helt otroligt, jag såg och framför allt hörde en fyrtioårskrisande man dra en barnvagn med en liten kotte i längs strandpromenaden, spelandes unz-unz-musik högt från en medhavd högtalare, och vet du, jag såg och framför allt hörde dårarna på vattenskoter där ute …vilken oönskad plats de tar i det offentliga rummet.
Hörru du, du som körde den stora svarta bilen med TRJ (ja, jag har siffrorna också) på 148:an, hur bråttom hade du egentligen. Vet du att du var sekunder från en trebilskrasch när du körde om trots möte.
Så där i största allmänhet, jag har undrat det förr: Måste det alltid finnas folk till allt?
Och mer, vet du, jag såg folk gå långsamt i bredd mitt i gatan utan att flytta sig för förbipasserande, jag såg bilar köa i ALLA körfält i väntan på Fåröfärjan. Trots att jag faktiskt såg det tänkte jag att det här måste vara trickfilmat, som man sa förr. Det är helt otroligt. Jaså, jaha, du såg det också och hörde, ja, då så.
Det blev ingen postum guldpalm för skrotade bil, men det fick i alla fall en stund i helljuset.
Elever på sommarskolan lär sig räkna: Katten, musen, nästan hundratusen.
Och vet du mer: Jag såg en husbil.
Vissa frånfällen berör, fast inga personliga relationer finns. Sportjournalisten Tommy Engstrand är en del av min barndoms soundtrack; hockeymatcherna han refererade i radio, Björn Borgs matcher, allt det andra. Briljant i röst, språk och närvaro…och nu är han borta.
Passerade Tofta, jo, det låg en på stranden där. Nej, jag skojar.
Ursäkta mig, kan jag få komma fram här, jag ska bara ha ett paket grädde, jag föreslår att ni, hela storfamiljen, går lite grand åt sidan.
Ibland är jag så otroligt trött på mig själv. Skulle du också vara om du var jag.
Pandemin tycks gå mot sitt slut och allt fler människor är färdigvaccinerade. Hur ska det bli sedan? Postcorona. Blir någonting som förr? Vilken blir den största omställningen? Jag tänker att det svåraste att vänja sig vid blir att inte längre få se några plåstrade överarmar på Facebook.
Det vore fränt med teams-möte på jobbet, fast på en sådan där jätteskärm som finns på fotbollsarenor.
Men det är lite mysigt också. Jo, på riktigt. Att så många vill hit. ”Förresten, vad gör ni här på vintern?”, ja, vad gör du själv?
Nu tar jag semester, ses igen i höst. Nu loggar jag ut från så mycket media som möjligt. Istället ska jag resa någonstans och gå i bredd, om jag så ska göra det själv. Det är min tur nu. Vi säger så.