När jag var liten pojke fick jag lära mig att Sverige är neutralt och att det är något som är bra. När jag blev äldre var det dock något som skorrade. Att man kan förhålla sig neutral till en redan inträffad konflikt kunde jag förstå. Men att man på förhand uttalade neutralitet till framtida helt okända incidenter lät ju helt ”bort i tok”.
Nu verkar man ha övergett neutraliteten och istället omfamnat alliansfriheten. För mig är det på ett intellektuellt plan ett angrepp på hela vår demokrati. Vårt samhälle bygger på allianser. Det är allianser som får vår vardag att fungera. Det är allianser som är en förutsättning för ett civiliserat samhälle. Allianser ÄR demokrati. Och det gäller för såväl individen som staten. Och det ska vi vara fritt från! Hallå!
En allians är alltså en avtalsbaserad samverkan. Fria individer sluter avtal med andra fria individer om att leva tillsammans, driva företags tillsammans, spela fotboll ihop, samla frimärken tillsammans och kanske också sluta sig samman och försvara varandra om någon annan är elak. Försvarsministern deklarerar stolt att ”jag har varit med om att sluta minst 20 avtal med Nato och andra länder om försvarssamverkan”. Vi är alltså med i minst 20 sådana allianser. Alliansfritt? Nej, det är Sverige definitivt inte och ska naturligtvis inte vara och kan inte vara.
Alliansen – det vill säga avtalet – är grunden för vår demokrati. Det är inte våra grundlagar som garanterar vår demokrati. Det är istället demokratin som garanterar våra grundlagar. Det är människors samverkan genom avtal som är fundamentet. Som garnityr på detta fundament vill sedan vissa, framför allt de kapitalägande klasserna, ha utmejslade formella konstitutioner som på ett ”rättssäkert” sätt kan användas för att undertrycka det stora flertalet av oss (men det är ett annat ämne).
Den aktuella frågan är alltså inte en fråga om någon generell och abstrakt alliansfrihet som någon sorts överordnad princip. Det är bara snömos. Det handlar i stället mycket konkret om vi vill vara med i Nato eller inte. Det handlar om vi vill ingå ett specifikt avtal om försvarssamverkan med 30 andra länder eller inte. Och alldeles bortsett från om man säger ja eller nej till det är det, enligt min mening, totalt omdömes- och ansvarslöst att diskutera den frågan just nu. Det hade jag redan som liten pojke förstått.