Ridån är på väg ned för den i USA-valet besegrade Donald Trump. Det är en mäktig ridå över en mäktig man. Jag kommer att sakna Trump. Han har varit en unik personlighet på den största scenen och han har prövat flera roller samtidigt i samma skådespel med stark inlevelse.
Jag har under de här åren ritat ett tiotal porträtt på Trump och raljerat med hans roll som världens mäktigaste. Trump har varit en tacksam figur att rita och jag är honom tack skyldig för det. Trump har spelat rollen som världens mäktigaste man som ingen annan. Vad kan man mera begära? De gångna fyra åren med Trump har varit en guldålder för alla medier och vi kommer aldrig att återuppleva något liknande.
Donald Trump har varit galning, skurk, odugling, lögnare, idiot, högerspöke, med mera – och clown. Att teckna Trump som clown ger kanske en alltför enkel bild av en sammansatt personlighet som skakat om hela världen. Trump har skrämt upp alla och de stackars amerikanerna är nu delade i två läger efter valet.
Mängder av reportage, program och reklam har visat Trumps väljare som fattiga lågutbildade som lever i skabbiga hus i en avlägsen trakt med nedlagda kolgruvor och stålverk. Trumps budskap har varit att dessa hederliga och enkla amerikaner är globaliseringens offer och att eliten och den välutbildade överklassen blivit rik och mäktig på det enkla folkets bekostnad.
Efter det senaste valet inser nu de flesta att dessa hederliga och enkla män, som Trump pekat ut, är figurer som han själv hittat på. Det är givetvis så att Trumps väljare kommer från alla håll och kanter.
Att med ord försöka förklara hur folk väljer att rösta i politiska val är ytterst komplicerat. Förklaringar leder ofta till det obegripliga. Den amerikanske författaren Richard Ford har skrivit om egna politiska val och erkänt egna misstag och fördomar. Han menar att hans egna invanda fördomar om ras och etnicitet i politiska val visade att han inte förstod vem han var själv.
Om Trump hade nöjt sig med att vara skådis hade han kunnat gå långt. Han var på god väg i yrket i Hollywood. Men som det nu ser ut kanske vi med tiden kan roa oss med att se på Trump som en tragisk före detta Chaplin-figur.
Han fortsätter envetet att hävda valfusk, men ridån faller ändå. Tungt, men sakta.