Sverige, inte minst det parti som förr i tiden kallades ”det statsbärande partiet”, har ett ganska uselt facit vad gäller internationell solidaritet. Det är inte direkt det partiets bästa gren, om man säger så. Undfallenhet gentemot nazityskland under 1930- och 40-talen följdes upp av undfallenhet mot sovjetkommunismen. Sverige hade aldrig några gaskamrar. Men i övrigt behandlade vi i mångt och mycket judar på samma sätt som Tyskland gjorde under Hitler-eran. Sverige lämnade efter kriget ut några hundratal balter till en säker död i Gulag. I valet mellan barbarer (bruna eller röda) och deras offer valde vi konsekvent barbarerna.
Under en period försökte vi dock putsa upp detta rykte. Vi uttalade solidaritet med motståndarna till apartheid och hittade också några att vara solidariska med i Latinamerika. Den givna fördelen med det var den trygga förvissningen om att detta aldrig skulle komma att kosta oss något. Det var långt borta. Konflikterna skulle aldrig komma hit. Och konflikternas offer fanns på behagligt avstånd från vårt eget land.
Men sedan kom nya tider. Konflikterna var plötsligt inte längre bara på andra sidan jordklotet. Och konflikternas offer hade fräckheten att dyka upp i vårt vackra land. Och då var det där med solidaritet inte längre något som man skrek ut från talarstolarna. Å andra sidan gällde det att hålla skenet uppe. Även om man inte talade så högt om solidaritet kunde man ändå tävla i att uttrycka sitt förakt för de som pläderade för ”Sverige åt svenskarna”. Men krigs- och svältoffer hade fräckheten att fortsätta kommit hit. Det räckte inte med att vara solidarisk från talarstolen. Nu skulle man ta fram plånboken också. Nu sattes solidariteten på prov. Och vår historia trogen vek vi ned oss igen. Totalt. Vad jag har förstått är det nu någon ”migrationsöverenskommelse” som tydligen gått i stöpet. Vad gäller oenigheten? Jag vet inte mer än att det handlar om olika grad av skamligheter. ”Gated community” talar man om på engelska och avser då vanligen staketomgärdade och bevakade villaförorter i USA. En annat bra exempel är dagens (och morgondagens?) Sverige.
Hur är det? Trivs du innanför staketet?
Hiss
Black Lives Matter – särskilt statyvältningar!
Diss
Den magplaskartade ”bevakningen” i media av Coronan.