Så har även jag fått uppleva Smaklösa live. Har hört en del om den kultförklarade gruppen. Något extra kunde förmodas eftersom bandet tilldelads Region Gotlands kulturpris 2006. Vilket Classes eller The Walkers aldrig förärades. Sista onsdagen i juli var en stor skara anhängare samlade på försvarsmuseets kaserngård i Tingstäde. Kult och solstolar verkar höra ihop, för alla kom släpande på en sådan. Varför kan man undra när skymningen faller och regnet hänger i luften?
Jädrar vilket ös! Trumslagaren är fantastisk. Grabbarna på scenen utstrålar medryckande spelglädje. Mellansnacket är anpassat till tid och rum. Men så var det det där med vokalisten. Man har tydligen dragit lott om vem som ska stå längst fram i rampljuset. Vann gjorde en gladlynt kille, men sångröst? Men det är egentligen inte frågan om hur man sjunger utan vad man sjunger. Texterna med agrar underton är mäkta underhållande. Efter att ha lyssnat på Smaklösa så törs även jag tralla på någon gammal slagdänga, utan att skämmas. Uppbyggande för självkänslan.
Blev smått förbryllad när han trollade fram en trumpet och drog ett solo. Änderna i Tingstäde träsk, som heller aldrig tidigare hört något liknande, flydde i vild panik mot Bogeviken. Och landade därmed oroväckande nära samhället som Smaklösa sågade längs fotknölarna. Blev lite nostalgisk eftersom jag har ett fastnaglat barndomsminne från just Slite.
Det hände ibland att plåtslagaren i Barlingbo stuvade in fru och ungar i bilen för en söndagsutflykt. Eftersom jag var kompis med Per-Olof så fick även jag följa med. En gång passerade vi ett samhälle där allt var grått. Hustak, träd, buskar, gräsmattor, allt var täckt av något som såg ut som aska. Stirrade storögt ut genom bilrutan. Innan jag hann fråga så sa plåtslagaren ”det är cementdamm från fabriken”. Glömmer aldrig denna syn och trallar glatt med i Smaklösas elaka text.
I dag ser det annorlunda ut. Såg inget cementdamm när jag senast besökte samhället. Och barndomsvännen Per-Olof har, efter många år på fastlandet, flyttat tillbaka till fäderneön och bosatt sig i – Slite. Han fyller för övrigt 75 år nu på tisdag. Lyfter på hatten så här dagarna innan.
Slite är för närvarande i allra högsta grad på tapeten. Det handlar om Cementas vara eller icke vara. Varför verksamheten är hotad eller vad en nedläggning skulle innebära har redan skrivits spaltkilometer om. Lämnar därför detta därhän.