En stor ek har ofta använts som symbol för det vi anser hållbart och bestående och många menar att gamla levande träd ute naturen är symboler till försvar för allt det som nu i vår tid är på väg att upplösas och ödeläggas.
Carl von Linné på 1700-talet, Per Arvid Säve på 1800-talet och Olof Palme på 1900-talet är tre besökare som rastat under den mäktiga Avaeken. Linné kom ridande på häst och häpnande redan då över just den här ekens omfång och han filosoferade över eken som gestalt. Linné red därefter norrut upp mot Skärsände och den plats där jag sommartid sitter och skriver och ritar. Jag säger till de som tittar in till mig att en dag på 1700-talet red Linné här förbi på väg upp mot Austers och Nors gårdar efter det han hade beundrat Avaeken.
Per Arvid Säve gjorde bläckteckningar på manuskriptbladen till sina berättelser om Fåröbornas öden och äventyr. Säve berättade om bonden som bodde i gården vid Ava den tiden och han gjorde en detaljrik teckning i tusch på Avaeken.
Olof Palme hyrde först sommarställe på Skär och senare intill Ava på Fårö. Det var därifrån som han en dag på 1960-talet åkte in till Visby och svingade sig upp på det där lastbilsflaket som blev starten för Almedalsveckan.
Här ute vid Skärsände och vid vägen förbi mot Ava hyrde Palme sin första sommarstuga på Fårö. Den stugan fick genast namnet ”Lilla Harpsund” av slagfärdiga Fåröbor.
Linné, Säve och Palme och många med dem har talat och skrivit om Fåröbornas vänfasta sinnelag. Linné skrev att Fåröborna var högresta med stora böjda näsor och att de alltid var beredda att klara sig i nöd och isolering. Linné menade att de särskilda särdragen han noterade uttryckte Fåröbornas genuina karaktär.
Säve berömde Fåröborna för deras skrönor om jakt och fiske på havet. Det gällde både sanna och osanna skrönor och han bjöd hem utvalda Fåröbor till sitt hus i Visby. Där fick de berätta skrönor mot betalning. Säve gjorde många karaktärsfulla pennteckningar på Fåröbornas olika fysionomier.
Palme hade flera nära vänner bland Fåröborna och hans tid vid Skär och nära Ava på Fårö är de så kallade rekordårens tid. Allt var säkert och tryggt och framtiden tycktes oändlig och självklar.