I pandemin handlar det mycket om de äldre. Det är ju inte så konstigt med tanke på att covidd´n , som de säger här ute på Sudret, är farligast för de äldre. Det skrivs också mycket om hur företagen får kämpa för att överleva. Vad man pratar mindre om är ungdomarna. Jag tror att när den här pandemin är över och allting ska analyseras så kommer vi att se att de unga har fått betala ett väldigt högt pris i pandemin.
Många gymnasieungdomar har fått ha distansstudier under långa perioder och även om alla försöker organisera det så bra som möjligt så är det många ungdomar som far illa. Det lyfts gärna fram att distansstudier till och med är bättre för vissa elever och så kan det vara. Men för det stora flertalet så är distansstudier dött och tråkigt, det är svårt att motivera sig och att hänga med.
I det fysiska klassrummet har läraren en helt annan förmåga att fånga upp de vilsna själarna, det blir inte samma kontakt bakom en skärm.
Skolan är ju heller inte bara ett ställe dit man går för kunskapsinhämtning. För många ungdomar, speciellt i glesbygd, så är skolan det sociala nätverk man har. Det är inte så lätt att kvista över till kompisen som bor tre socknar bort utan det är i skolan man träffas. Man hänger tillsammans på rasterna, äter skolmat, pratar och har kul.
I pandemin har vi ryckt undan det sociala golvet som skolan innebär. Många har blivit lämnade åt sig själva, bakom sin skärm, i ensamhet.
För de ungdomar som ska ta sina första, darriga steg ut i vuxenlivet så är pandemin en katastrof. Det finns nästan inga jobb.
Sedan kanske man efter stor vånda har valt att åka iväg till annan ort och börjat på sin drömutbildning, skaffat lägenhet och tagit studielån och så smäller det till och all undervisning blir på distans. Att vara helt ny som student och hänvisad till att sitta ensam på sitt rum och dessutom helt ny på en ort där man inte känner någon, det är en utmaning som heter duga.
Alla mötesplatser där man normalt lär känna nya vänner, studentpubar, studentkörer, är inställt. Statsministern har i sitt tal sagt till alla ungdomar att festen är slut nu, för många hann tyvärr festen aldrig ens börja.
Många unga följer reserestriktionerna och har därför heller inte kommit hem och firat jul med sin familj utan har firat ensamma. Oron över att vara skuld till att en äldre släkting blir allvarligt sjuk är stor.
I denna tid tror jag att det är extra viktigt att vi månar om våra unga.