Vårt behov av sanning blir en falsk trygghet

Spekulationer upphöjda till officiellt fastställda sanningar är något vi tycks älska. Är det möjligen ett tecken på vårt behov av trygghet i en orolig värld? I så fall är nog den tryggheten falsk. Äkta trygghet kan bara nås genom ett kritiskt sinnelag.

Foto: Rolf Jönsson

Krönika2020-06-26 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det verkar vara ett grundläggande behov hos oss att kunna skilja sant från falskt. Vi verkar också vilja att det inte ska finnas några grumliga mellanting, inga gråzoner. Svaret eller vitt. Antingen eller. Sant eller falskt. Och klarar vi inte av det ska en utredning, en kommission eller en rättegång en gång för alla slå fast en enda sanning. Och sedan ska den gälla – därmed basta! ”Sovjetiska u-båtar spionerade i den svenska skärgården på 1980-talet”, ”Palmemordet hade varit löst om inte polisen klantat till det”. En smärre upphandlingsmiss orsakade ”en skandal i Transportstyrelsen”. ”Sverige har höga dödstal i covid-19”. Exemplen på ”officiella sanningar” kan mångfaldigas.

De här redovisade exemplen är åsikter, inta fakta. Men inte sällan förvandlas en sådan åsikt till en officiell sanning – som inte får ifrågasättas och som utgör ett givet startskott för vidare diskussion. Ett annat aktuellt exempel är den ”officiella sanningen” om ”det försämrade säkerhetsläget i vårt närområde”. Det är inget annat än en åsikt. Och enligt min mening en åsikt som har ett ytterst tunt och bräcklig rationellt faktaunderlag. Det är min åsikt. Men OK, andra kan ha andra åsikter om det. Men mer än åsikter kan det aldrig bli. Ett problem är att de som hyser vissa åsikter gärna vill lura oss till att det inte är en åsikt utan fakta – i akt och mening att vi ska dela deras åsikt (för vi ifrågasätter ju inte fakta?). Jag bävar för alla kommande ”Corona-utredningar” där det på 178 sidor ska slås fast att ”1,75 m är ett nödvändigt socialt avstånd och inte 1,5 eller 1,25 m”, att ”alla över 56,7 år borde ha haft munskydd utomhus från den 17 mars kl. 14.13”, att ”folksamlingar med fler än 37 personer (inte 50) borde ha avråtts”, osv. – då hade vi ”räddat 1 647 liv”. Och på det ett antal politiker som högljutt deklarerar att precis så hade de bestämt om de varit vid makten. 

Kanske vore det bra om det var så enkelt att det fanns tydliga och klara sanningar och någon med auktoritet som kunde hjälpa oss med att slå fast dessa. Så ser verkligheten och livet dock inte ut. Det är min åsikt. Begrunda den ytterst kritiskt!   

Hiss 

Ön börjar leva upp – tack alla besökare!

Diss

Moralpaniken kring en restaurangs bordellhörna.