Vilken tur att det finns så många som kan allt om snöröjning

Magnus Ihreskog funderar på snön och halkan med tycker det känns tryggt att det finns så många medborgare på än som vet exakt hur röjningen ska gå till. Det är bra.

 ”Det händer att även jag slarvar men jag försöker klä mig synligt.”

”Det händer att även jag slarvar men jag försöker klä mig synligt.”

Foto: Magnus Ihreskog/Malin Stenström

Krönika2024-12-15 12:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag tänker på snön, den som kom och försvann och med sannolikhet kommer igen. Jag tänker på den och på isen och halkan och frosten och hur ljust det blir i det kompakta vintermörkret av bara någon enda centimeter.

Och så tänker jag på att det är bra beställt med folk att fråga – fast frågas behövs förstås sällan – om man skulle behöva lite rådgivning kring hur röjningen av snö och bekämpningen av halka ska gå till.

Jag menar: Här snackar vi många!

Med tanke på hur lite snö vi numera trots allt har och hur få hala dagar är det verkligen en begåvningsreserv med en sådan numerär att vi rent av skulle kunna låna ut även till andra distrikt.

För det är ju så: När snön fallit är det bara att öppna öronen och för all del även sociala medier så får vi veta hur det borde ha gått till. Röjningen, sandningen.

Nej, förresten, så är det inte. Där får vi i själva verket veta hur jävla kasst det är att inte just ”min” gata och ”min” väg ligger öppen i ottan. Vi i media är inte sena att haka på, i rubriker sprids gärna gemene mans ilska.

Men det finns säkert de som har lösningar även på detta. Jag menar, hur Gotlands samtliga vägar ska skottas rena från nattens nederbörd samtidigt…det är så klart en baggis att lösa.

Lite mer trafik. Många självmordskandidater ute i mörkret är det. Så många som inte har en enda reflex och dessutom går helt klädda i svart.

Här ska erkännas att det händer att även jag slarvar men jag försöker klä mig synligt.

Det räcker att köra bil i det kompakta mörkret för att inse hur lätt det är att klippa någon över benen, bländad av alla andra ljus som finns i en stad.

”Se till att era barn har reflexer” brukar sägas. Se till att alla har reflexer och cykellysen säger jag. Förnumstigt, vuxet.

…för det är verkligen inte bara barn och unga som inte syns. Det är minst lika många äldre; tanter med rullatorer, gubbar fyllda av dödsförakt.

Fast det var förstås samma sak under pandemin, väldigt många var det som då med lätthet kunnat ta över om Tegnell eller Amér känt för en liten paus.

…som visste det mesta och allt om vaccin och spridning och hur saker och ting borde hanteras. Det känns så klart skönt att även ha den beredskapen och det kunnandet så nära. Om liknande skulle ske någon gång igen.