”Vinnarskallar” ska beundras och älskas och ”losers” ska föraktas och baktalas. Men behöver det vara så? Och är det så - egentligen?
Expertkommentatorn i rutan förklarar en skidåkares seger med att hen är en så otrolig ”vinnarskalle” och ”hatar att förlora”. Det är alltså en så kallad expert som kommer med ett sådant totalt meningslöst och intetsägande omdöme.
Skidåkaren vann för att hen åkte fortast just den dagen. Och det gjorde hen för att hen var fysiskt och psykiskt bäst rustad den dagen. Och det kunde hen vara för att hen har talang och har tränat målmedvetet.
Allt detta kan kommenteras och analyseras. Att säga att vederbörande är en ”vinnarskalle” är däremot kvalificerad rappakalja. Hur var det förresten med resten som ställde upp i loppet? Hatar alla de att vinna?
Det är väl enligt ”vinnarskallelogiken” förklaringen till att de förlorade.
Vissa är självutnämnda ”vinnarskallar”; en viss amerikansk president till exempel. Detta trots att han har lyckats göra i stort allting fel i det stackars land han försökt styra.
Det är lite av ödets ironi att en man som beskriver sig själv som vinnare är den kanske största förloraren världen någonsin skådat på den politiska scenen. Samma ironi kan tillskrivas hans motto att göra USA stort igen; på hans snart fyra år vid makten har USA krympt i alla bemärkelser, politiskt, ekonomiskt, kulturellt.
Nej, ”vinnarskallar”, självutnämnda eller andra, klarar vi nog oss bra utan. Hur är det med alla ”losers” då?
Vad ska vi göra med oss? Ättestupan? Vi är ju trots allt ganska många som inte har vunnit OS-guld, satt världsrekord i stavhopp eller vunnit skytteligan i Premier League. Och vi är fortfarande ganska många som inte tycker det är särskilt viktigt att vinna; inte ens i sällskapsspel med familjen, musikquizet på AW:n eller kubb på midsommarafton.
Betyder det att vi är värdelösa och lovligt föremål för allmänt förakt?
Nej, jag tror att det är precis tvärtom. Vi som inte är så besatta av att vinna. Vi som kan förlora. Vi som inte måste vara starka utan kan vara svaga – det är vi ”normalskallar” som är de egentliga vinnarna. I den enda ”tävling” som räknas, det vill säga livet.
Diss
Munskyddsförslag – kan ingen stoppa tokerierna!
Diss
Miljarder till krigsleksaker – nu när coronan härjat i budgeten? Krigsälskarna får banne mig besinna sig!