Som elvaåring stod han på en teaterscen för första gången som kronprinsen i Shakespearepjäsen Richard den tredje.
– Det var verkligen ett konstnärligt uppvaknande för mig inom scenkonsten och sedan har jag bara utvecklats och fortsatt. Jag förstod då att det här var något som jag skulle ägna mig åt och hade talang för, säger Vilhelm Blomgren.
Han kommer från en familj som har varit aktiv i Gotlands kulturliv. Under uppväxten ägnade Vilhelm sig åt gotländsk folkmusik och lokala teaterproduktioner. Karriären fortsatte på fastlandet, parallellt med musikalprogrammet på Högskolan för scen och musik. På Helsingborgs Stadsteater spelade han i "Mio min Mio" och på Göteborgsoperan fick han rollen i den pågående succén "Hair". Efter musikalhösten 2016 har Vilhelm Blomgren ungefär hälften av föreställningarna kvar. Varje gång är det fullsatt, med 1 300 publikplatser.
– Det är en riktig upplevelse att stå där, säger han med ett karismatiskt leende.
Det var en gästregissör på scenskolan, Rikard Bergqvist, som rekryterade honom till operan. Vilhelm Blomgren hade regisserats av honom i pjäsen "Grymt", där han spelade en ung man som levde i överflöd, tills han utvecklade en empatisk överförmåga efter en olycka. Karaktären slits mellan olika världar och värderingar, vilket liknande en roll som regissören behövde tillsätta i sin kommande musikal.
– Claude i "Hair" är en roll som jag ofta får gestalta i teatersammanhang. Som jag ofta gör och kanske är bra på, en ung, tvekande drömmare som inte vet vad han ska göra i sitt liv, säger Vilhelm Blomgren som blev kontaktad av regissören när han gick ut scenskolan.
– Jag antar att han tyckte om mig på scenen och frågade om jag ville vara med, så fick jag huvudrollen. I efterhand känns det som att jag fick en drömroll utan att jag visste om det.
Vilhelm Blomgrens gestaltande av den drömmande och tvekande rollkaraktären har synts på flera scener i Sverige. I "Sommarnattens leende" spelade han en ung man som slets mellan kärleken till gud och impulsen att bara vilja hångla. I "Ekvationer, bråk och andra relationer” spelade han en ung man som jagade en tjej samtidigt som han blev kär i sin killkompis. I ”Jorden vi ärvde” spelade han en ung man som försökte vara sig själv samtidigt som han motstridigt gav efter för alla andra.
– Så det finns genomgående. Två sidor av samma person hela tiden, som jag får spela. Jag gillar dem, jag gillar att göra dem. Jag tycker om den typen av rollkaraktärsarbete, berättar Vilhelm Blomgren.
Även om scenerierna i de olika pjäserna skiljer sig från hans eget liv, försöker han använda sina egna karaktärsdrag.
– Mycket av det man spelar har inte varit självupplevt, men man kan koppla det till annat som man har upplevt på ett liknande sätt. Ibland kan man känna sig lite extra mycket som den karaktären man spelar. Jag tycker alltid att jag drömmer och tvekar, men det är en dubbelhet. Det är inte så att jag tvekar på allt i livet utan jag är säker på mycket, säger Vilhelm Blomgren.
Att han ska fortsätta stå på scenen är han säker på. Den här sommaren är han tillbaka på Romateatern där teaterlivet började för 14 år sedan.
– Det kan jag härleda tillbaka i tiden, det var där jag bestämde mig för att det var det här jag skulle ägna mig åt, säger han.