– Jag började precis som Emil i Lönneberga och satt i vår vedbod och täljde. Jag gjorde gubbar i trä och sålde till mina släktingar när de kom till gården, för fem kronor styck, berättar Magnus Engström.
Han växte upp på bondgården Spillings i Othem, men var inte intresserad av lantbruket och fortsatte sitt skapande på estetisk-humanistisk linje på gymnasiet i Visby.
– Där spelade jag teater och höll på med konst, det var mina främsta intressen, säger han.
Teatern skulle senare ta honom till skådespelarskolan Circo a Vapore i Italien. Konsten skulle ta honom till fler ställen, med konststudier på Gotlands Konstskola, skapandeslöjd på Lärarhögskolan och konsthistoria på Uppsala Universitet.
– Det riktigt stora lyftet för mig var att komma ifrån Gotland, då jag behövde omställningen. Jag kom först in på Nyckelvikskolans konsthantverkslinje på Lidingö och då öppnades en helt ny värld för mig, säger han.
Där provade Magnus Engström på olika hantverk i lera, trä, metall och textil.
– Där fanns ingen sten och där höll jag på mest med trä. Sedan kände jag väl att jag behövde något kraftigare uttryckssätt. Man söker sig instinktivt till någonting. Först var det trä och sedan var det sten. Då sökte jag mig självklart till gotländsk kalksten.
Hans trä- och stenskulpturer är ofta expressionistiska porträtt med människor och djur i centrum, med kroppsdelar som är förvrängda, förskjutna eller förstorade. En stor del av uppslagen kommer från hans resor och vistelser i andra länder.
– Under sena tonåren började jag flytta på mig. Jag åkte och tågluffade och åkte den vanliga resan till Sydostasien och Australien. När jag kom hem ville jag utveckla mitt andra intresse som är teatern, jag var kvar i Italien i nio år och då börjar vi komma fram till 2000-talet. Jag har tagit med mig konstintresset och blandat det vart jag än har varit, säger han.
Inspirationen har bland annat kommit från en två meter lång staty av en romersk fot i Italien, fiskobjekt som symboliserar Jesus i Grekland, aborginierkonst med skelett i Australien, keltiska kors i Skottland, lejonskulpturer i Singapore och den vikingaskatt som hittades hemma i Othem för 20 år sedan.
– Allting blandas ihop, tiden och inspirationskällorna. De löper genom tiden och dyker upp igen. Sedan gör man om det på något annat sätt, säger han.
Bland beställningsverken finns en träportal som ingång till lillskansen i Stockholm, en madonna i naturlig storlek till en katolsk församling i New Orleans, utsmyckning av en erotisk restaurang i Rom och en flera meter hög totempåle som står i Fagerhult. Därutöver gör han porträtt i både trä och sten.
– Det måste finnas ett direkt anslag, sedan måste man börja fundera. Som det här barnansiktet som ska ha horn. Då tenderar man att göra det i en burlesk eller vulgär stil, men det kan inte jag stå till svars för, säger Magnus Engström med ett flin och fortsätter.
– Eller att det blir något upphöjt eller bara något dekorativt. Som den här franska liljan eller en sjusärdeles fet ängel. En ängel borde vara blid och vacker, men den här ängeln är inte det, säger han och pekar på några konstobjekt som är placerade på marken.
Magnus Engström gör de grovhuggna skulpturerna här vid stenfabriken innan han forslar dem till hemmet och ateljén.
– Min arbetsmetod är att börja med alla grejer här, så att jag har ett embryo som jag tar till Stockholm och gör färdigt där. I år gjorde jag så att jag åkte tillbaka till Gotland för att ställa ut hos Sanny Laurin, förklarar han.
Samlingsutställningen i Laurins konstlada i Burgsvik pågår fram till den 5 augusti.