2005 års kulturpris till Bengt Hammarhjelm
- Militärhistoria brukar ju inte vara det första man tänker på när det handlar om kultur. Att jag utses till kulturpristagare är väl en del i det gotländska sorgearbetet efter försvaret, säger Bengt Hammarhjelm.
Med spänstiga steg klev Bengt Hammarhjelm in på Torgkassen vid Stora torget på onsdagsmorgonen. Av hustrun Ulla hade han fått veta att en av hans vänner ville visa honom något intressant som fanns här i butiken.
Men Ulla Hammarhjelms vita lögn var bara en del av det hemlighetsmakeri som föregår varje offentliggörande av vem som ska tilldelas kommunens kulturpris. Bengt hade inte hunnit mer än in genom dörren i butiken förrän han hade hela kulturnämnden omkring sig, blommor i famnen och fotoblixtar i ansiktet.
Kultur- och fritidsnämndens ordförande Anne Ståhl Mousa läste upp motiveringen: "Kultur- och fritidsnämnden i Gotlands kommun har beslutat att 2005 års kulturpris ska gå till Bengt Hammarhjelm som med idogt arbete bevarat ett viktigt stycke gotländsk historia åt eftervärlden".
Bengt Hammarhjelm kände till att han nominerats till priset. Han har faktiskt fått fler nomineringar från allmänheten än någon annan detta år. Men det brukar ändå inte vara det samma som att nämnden också bestämmer sig för det namnet. Allmänhetens nomineringar fungerar inte som röstsedlar, utan betecknas bara som tips på lämpliga kandidater
Och Bengt Hammarhjelm själv trodde inte att hans specialområde skulle fånga nämndens intresse. Han känner sig som en främmande fågel i raden av kulturpristagare som Ainbusk, Harald Norrby och Las och Bosse. Han spelar inte något som helst instrument och kommer inte att kunna ingå i kulturpristagarnas "Kultband".
- Militärhistoria brukar ju inte vara det första man tänker på när det handlar om kultur, säger han.
Men 2005 är ett speciellt år på Gotland. Militären rustar ner och de gotländska regementena är snart historia
- Att jag utses till kulturpristagare är väl en del i det gotländska sorgearbetet efter försvaret.
Bengt Hammarhjelm var projektledaren bakom de två volymerna om "Gotlands nationalbeväring och regemente" som kom ut för någon månad sedan. Utgåvor som påbörjades som jubileumsböcker, men som nu också blev minnesböcker.
Men det är inte bara detta arbete, utan Bengt Hammarhjelms sammantagna gärning som gotländsk militärhistoriker som nu belönas med kulturpris. "Gotlands beredskap under det kalla kriget", "Beredskap på Gotland 175 år" och "Gotländsk krigshistoria: från Gutasagan till 1814" är bara några av de titlar som man finner i hans namn.
Bengt Hammarhjelm har alltid varit historiskt intresserad och då med särskild inriktning mot militärhistoria. När han började arbetade på militärkommandostaben 1976 fick han tillfälle att forska i den gotländska militärhistorien. Arkivet fanns i källaren där.
Det har hela tiden varit den gotländska militärhistorien som har stått i fokus för Bengt Hammarhjelm. Det är ju här på Gotland som han och familjen haft sin bas sedan han kom hit som ung fänrik 1949. Men den gotländska militärhistorien har inte bara lokalt intresse:
- Gotland har varit en viktig punkt i den svenska neutralitetspolitiken. Man har resonerat så att om någon annan makt tar kontroll över Gotland så blir de ett hot mot Ryssland, därför måste Gotland alltid försvaras!
Att hans forskning är betydelsefull fick han ett erkännande för när han 1994 fick Krigsakademiens silvermedalj. Och den medaljen omfattade också Bengt Hammarhjelms många inlägg i den militärpolitiska debatten. Ända sedan 70-talet har Bengt Hammarhjelm medverkat i Gotlands Allehanda med både militärpolitiska debattartiklar och historiska artiklar.
Nyfikenheten har varit en drivkraft för Bengt Hammarhjelm.
- Jag vill ta reda på hur det egentligen förhåller sig!
När de båda banden om Gotlands nationalbeväring och regemente nu är klara så har Bengt Hammarhjelm inget nytt projekt på gång, men han har en del egna funderingar och frågetecken som han gärna skulle vilja få klarhet i. Ett sådant handlar om hur det egentligen gick till när ryssarna invaderade Gotland år 1808.
- Det finns många berättelser om hur ryssarna red omkring på Gotland under invasionen, men jag har inte kunnat hitta några belägg för att de hade med sig hästar hit till ön. Det måste betyda att de rekvirerade hästar från gotländska bönder! Säkert kan man hitta uppgifter om detta på landsarkivet, bara man letar.
Och hur det verkligen gick till när Valdemar Atterdags här besegrade gutarna år 1361 är ett annat område som Bengt Hammarhjelm skulle vilja veta mer om. Men här tar det stopp. Här finns inga handlingar, utan här är det arkeologi som gäller och någon arkeolog är han inte, även om han faktiskt har skrivit om gotländskt försvar på Gutasagans tid.
Så jobbar vi med nyheter