"Ulf Palmenfelts komedi kastar ett nytt ljus över några av de eviga existentiella frågor som är så allvarliga att de bara kan behandlas i komedins form: minnenas makt över nuet, livslögnen som överskuggar verkligheten, omöjligheten att göra sig fri från sitt förflutna." Den svarta reklampamfletten för pjäsen från -94 är återigen aktuell. I år är det 25-årsjubileum för den 40 minuter långa Gotlandsklassikern Samma smak.

– Det är två gamla lumparpolare som ses efter 20 år ifrån varandra, gammalt groll dyker upp och diskussionen blir hetsigare och hetsigare. Den är faktiskt specialskriven till oss två,  Ulf Palmenfelt såg något speciellt i mig och Bengt-Åke. Att vi nu spelar karaktärer som är mer än 20 år yngre än oss själva låtsas vi inte om, skrattar Evert fram. 

Teaterstycket kan mycket väl vara ett av de mest spelade på Gotland. Evert Jansson minns att han slutade räkna efter 300 föreställningar och årets jubileumupplaga hålls, precis som vid 20-årsfirandet, på Almedalsbiblioteket den 30:e oktober. 

– I somras kom vi på att det var 25 år sedan första föreställningen. Vi hade redan arrangerat jubileum vid både 10- och 20-årsstrecket så det blev ganska naturligt att vi kör igen. Om det blir fler föreställningar vet jag inte, finns intresset så absolut. Det går ju att man samlar ihop ett gäng som vill titta och så kommer vi och spelar. 

Senast Bengt-Åke Rundkvist agerade Hasse som ljuger om sin porrkarriär var inte senare än i september på en privat 70-årsfest. Men utöver det är de senaste föreställningarna utspridda mellan åren på jubileumsfiranden och liknande trots det är det fortfarande krut i gubbarna.

– Vi har varit mycket aktiva i sommar och i vår ska vi båda vara med i Hjälten på den gröna ön som går på Länsteatern. Tanken har slagit en att göra Samma smak någon gång varje år nu på senare tid men troligtvis funkar det bäst att återuppliva den döde lite då och då, säger Evert. 

På onsdag finns plats för dryga 120 i publiken, Evert anar att det kan bli något trångt.

– Det är en gotländsk klassiker, visst har tiden sprungit ikapp lite men den fungerar fortfarande väldigt bra. Sedan är det svårt att säga med publiken, en gång på P 18 spelade vi för militären och då var det flera hundra i publiken. En annan gång spelade vi utomhus och då kom nog inte mer än 30.