50 år i folksjälens tjänst
På lördag när När marknad slår upp portarna i gamla skolan gör Allan Nilsson debut - också som bokförfattare.
Både enbuskar och gråstenar får röst i Allan Nilssons texter.
Foto: Tommy Söderlund
Han har känt en viss press under de senaste tio åren, inte minst från de som på senare år flyttat till Gotland och inte själva fått uppleva högtidsstunderna med Närrevyn i Närs bygdegård eller på Rondo i Klintehamn. Eller de som inte varit med en magisk kväll i någon gotländsk bygdegård när när "Haimkåirt" varit på besök, som tillbringat en ljuvlig sommarnatt vid Burs prästgård eller sett "Versarvet" och "Byxhugg" på Länsteatern som också satte upp "Ormkvinnans barn" på Närsakar 2005.
*
- Egentligen är jag för lat för att skriva en bok. Så det är till stor del alla nyinflyttade entusiasters fel, inte minst de som bor här i När, som för ett år sedan fick mig att sätta igång med skrivandet, berättar Allan Nilsson.
- Det är också flera gotländska förlag som som ställt frågan om jag inte skulle skriva en bok om Närrevyns historia, förklarar Allan.
Men det blev till sist Gotlandsboken i Vamlingbo som drog längsta strået - inte minst för samarbetet med illustratören och bokformgivaren Ingela Almqvist som numera också bor i När.
*
Allan Nilsson har stått till tjänst för att uttolka den gotländska folksjälen under 50 år - precis så länge sedan Närrevyn startade hemma i När. En lång framgångsrik rekryt har avtjänats och som nu kröns med boken "Ård".
Han har mött en fantastisk publik under åren, som fyllt både bygdegården och Rondo. 1968 gjordes 66 föreställningar i Närs bygdegård, där bygdegårdsföreningen inte var villiga att bygga ut trots att folk svimmade i trängseln, och det var dags att flytta över till Rondo och Klintehamn.
Med stor ödmjukhet inför den stora publiken som bestått av de allra flesta gotlänningar blev det 86 fullsatta hus på Rondo när den allra sista Närrevyn, "Gåttar i vällinggi" spelades 1991. Det är en anmärkningsvärt siffra.
- Vi hade en jädra tur, redan från början, att det fanns så många talanger i När med omnejd, från alla de som var med på scenen och i orkesterdiket till alla de som stod vid sidan om och skötte allt annat - administration, ekonomi, dekor och scenbygge.
- Och så det gemensamma beslutet att det var den gotländska vardagen som skulle gestaltas - publiken skulle känna igen sig. Att allt skulle framföras på gutamål, förklarar Allan Nilsson.
Många av de oförglömliga texter som skrivits under åren, varav många nu finns med i nya boken "Ård", är lika äkta för den som skrev dem som de som lyssnade. Det är så nära den gotländska folksjälen man kan komma - med "ård".
- Folk lyssnade till det jag själv och alla vi andra skrev och framförde - sångerna, sketcherna och monologerna. Det är ju svårt att värdera det man själv har skrivit, men kontakten och responsen från publiken har varit överväldigande, menar Allan.
- Jag får tacka storebror Göte som satte bra böcker i mina händer under ungdomen.
1966 skrev Göte Nilsson föresten ett Vietnam-nummer till revyn, ett ämne som då var högaktuellt men inte helt okontroversiellt. Men taket var högt även i Närs bygdegård och antagligen en del av framgången.
Antagligen skulle Närrevyn i dag se ut ungefär som den gjorde då, tror Allan. Miljöfrågorna och Östersjön har varit stående inslag. Palme och kungen hade i dag varit Reinfelt, Obama och kungen. Sjukvården dras med samma problem, nu som då.
- Det finns material till två böcker till, säger han.
Men om det blir så är det alldeles för tidigt att säga.
Så jobbar vi med nyheter