50 år med kvinnliga präster firas med bok och mingel
Den 27 september är det exakt 50 år sedan kyrkomötet sade ja till att kvinnor skulle kunna inneha prästämbetet. Men det tog ytterligare ett och ett halvt år innan de tre första kvinnorna vigdes till präster den 10 april 1960, varav Margit Sahlin var den första. En historisk dag och ett genombrott för kvinnor och mäns lika behörighet inom svenska kyrkan.
Foto:
Men det har inte bara varit en rak och demokratisk process. Ännu finns motstånd mot kvinnliga präster inom kyrkan även om ingen kvinnoprästmotståndare i dag kan vigas till präst.
- Även om präster sedan tidigare varit motståndare ska de inte sparkas ut ur kyrkan, menar stiftsadjunkt Annika Westman som tillsammans med Doris Granath arbetar som präst inom Visby stift.
De båda berättade i går något om hur det är att arbeta som präst i stiftet och informerade om det 50-årsjubileum som firas med mässa, fest och mingel i församlingshuset i Visby på lördag. Då kommer även Eva Stibe att medverka och berätta om hur det var att vara den första kvinnliga prästen på Gotland.
Som sista programpunkt under mingelfesten blir det "Helig dans" under ledning av Eva-Lis Hammarström.
*
Doris Granath som växte upp i Klinte pastorat där hon numera arbetar som präst sedan fem år tillbaka då hon vigdes, bertättade en del om kraven och förväntningarna från församlingarna och hur det är att vara präst i ett lantbrukssamhälle.
- I dag är det nog ingen direkt skillnad, snarare bara värdefullt att det finns både manliga och kvinnliga präster i pastoratet, menar hon.
- De som fick ta smällarna var de föregångskvinnor som var först ut, säger hon.
För att få en mera genomgripande bild av hur kvinnliga präster arbetar och tänker om de här frågorna får man också i Svenska kyrkan och Verbums helt nya jubileumsbok "Du ska bli präst". Här har författaren Lina Sjöberg och fotografen Sanna Sjöswärd samlat 20 kvinnliga präster i olika åldrar och från olika delar av landet.
Gotland är dubbelt aktuellt i boken genom sjukhusprästen Astrid Andersson Wretmark och Monika May, numera kyrkoherde i Eskelhems pastorat.
*
Det var de teologiska studierna parat med det sociala engagemanget som styrde Astrid Wretmarks val att arbeta som sjukhuspräst efter prästvigningen 1966. Arbetet som församlingspräst lockade inte, men det gjorde det sociala arbetet med föräldrar till dödfödda och tidigt döda barn.
Sedan hon flyttade till Gotland blev några av de uppmärksammade arbetsuppgifterna som sjukhuspräst i Visby att delta i efterarbetet med Estoniakatastrofen och helikopterolyckan.
Hon ser själavården som kyrkans viktigaste uppgift.
- Att lyssna till sörjande och vakande anhöriga, både till deras berättelser och tystnad, har erfarit mig att döden är en dörr mot andra dimensioner, berättar hon i boken.
Monika May, som prästvigdes 1990 är sedan ett år kyrkoherde i Eskelhem och hon berättar en del om rollen som präst - och fyrabarnsmor. Och om hur hon kan förena glädjen och det kristna kärleksbudskapet och om den förmån som detta innebär.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!