50 kilometer gång åter VM:ets höjdare
"Jag tycker det är lite obehagligt med åska" säger jag. Det är en klar underdrift. När blixtarna börjar korsa varandra och avgrundsmullrandet får träpanelen att rista - då ligger jag i själva verket med huvudet under kudden med slutna ögon och hoppas på det bästa.
När jag var liten knäppte jag händerna när åskan gick och bad "Gud som haver barnen kär". Men vid nuvarande ålder har synderna hopat sig och blivit så många, att det liksom inte är någon idé längre. Gjort är gjort. Det får gå som det går.
Med huvudet där under kudden får man full förståelse för den dyrkan och respekt Tor åtnjöt då han blixt förbannad drog ut mot jättarna med bockarna Tandgjnostr och Tandgrisner och slängde torskilar. Den ville asarna inte ha något otalt med och det vill inte jag heller.
Hade det velat sig riktigt illa, så kunde åskväder rent av ha avbrutit TV-sändningarna från friidrotts-VM i Osaka. Men så blev dessbättre inte fallet. Sålunda kunde man ännu en gång uppleva en av idrottsvärldens höjdare - 50 kilometer gång. Det fascinerar mig lika mycket som åskväder tydligen gör med somliga.
Gångare går inte i egentlig mening. Med högfrekvent armföring liksom skruvar de sig fram konstaterar man ännu en gång. Och så går associationsbanorna sina egna vägar. Skruvandet av några hundratal ben får en att tänka på korkskruvar. Sen minns man att det står en flaska rödvin i skåpet. Den korkar man upp vilket ytterligare förhöjer nöjet av att se de tappra som knallar i fem mil.
Själv har man det mycket mindre ansträngande i soffan och har blivit på riktigt gott humör när skruvandet är över och gångarna stapplar över mållinjen. Deras minspel däremot vittnar om att det inte är något direkt nöje att gänga sig fram i fem mil. De flesta ansiktena tycks säga: "Om det ändå dök upp en mugg snart". Eller: "Vafan skulle jag ge mig på det här för, när Osaka är fullt med taxi".
Men tappert skruvar de på. Alla kommer emellertid inte i mål. Sådana som ertappas med att springa lyfts av banan. Domare avgör nämligen om man ständigt haft en pedal i backen eller inte. Gång är alltså en bedömningssport egentligen. En känd idrottsprofessor karaktäriserade det "som att tävla i att viska högst".
Gång kunde förresten kanske vara något för gotlänningar. Jag tänker på en gotländsk värnpliktig, som förmodligen inte skulle ha löpt (!) någon risk att bli diskad. Då befälet kommenderade språngmarsch vägrade han envist. Till slut gav befälet upp och frågade varför han vägrade lyda order. Svaret blev helt enkelt och plausibelt: "Naj, rännar de gär ja int förrn ja bläir mik räddar".
Sverige har ju ansökt om att få arrangera friidrotts-VM igen. Ett litet tips kunde man kanske komma med inför ett sådant evenemang: Se till att det finns ordenligt med frottéhanddukar och badlakan till hands. Jag menar, så att de tävlande slipper att torka sina svettiga kroppar i nationsflaggorna. Sådana ska hissas på prinsessors namnsdagar och konungars födelsedagar och inte släpas omkring på löparbanor.
Nåja, det kanske trots allt är ett av de mindre problemen. Viktigare för oss öbor är huruvida den ryska gasledningen utanför Gotland är av militärpolitisk eller energipolitisk art. Därom kan man ju bara spekulera, vilket många också gör.
Däremot tror jag, att Opabs nyvaknade intresse för oljeletning i Östersjön kan ha med det där långa röret att göra. Skulle inte förvåna om de förlägger sina undersökningar längs pipelinen och borrar där. Sen får vi kanske helt plötsligt höra, att man gjort väldiga gasfynd.
När så ryssarna upptäcker, att Opab borrat sig in i deras ledning blir projektet odiskutabel militärpolitiskt. Och då står vi där med ett försvar som Reinfeldt - av alla - ytterligare nedrustat med 4-5 miljarder. Man hade förstås istället väntat sig en rejäl upprustning efter allt tidigare gnöl om nedskärningar.
Och hamnen i Slite, upprustad med rubel, visar sig säkert vara anpassad för den ryska marinen. Då har vi inte mycket att komma med. En handfull hemvärnsgubbar, som kanske tilldelats bara tio patroner per man.
Det finns onekligen mycket mer än åska att vara rädd för här i världen.
Så jobbar vi med nyheter