Under agtaket på Bottarvegården är 50-talet på besök. Den två timmar långa föreställningen utspelar sig under helgen då finalen i fotbolls-VM mellan Sverige och Brasilien spelades på Råsunda, en tid då få turister hade hittat till Gotland.
I centrum står Bigge som motvilligt driver lanthandeln Bigges Bodi som han har tagit över efter sina föräldrar. Bigge är trött på affären och lika trött på sin fru, som från bakgrunden hörs ropa på saker men aldrig syns till. En annan person Bigge kan tänkas vara trött på är den ständigt återkommande kunden Stenbarr, som är lite väl glad i glaset. För att finansiera sitt pilsner- och brännvinsdrickande skjuter han rabbisar som man på 50-talet fick 50 öre styck för i skottpeng. På lanthandeln kan han byta in öronparen eftersom butiken fungerar som en mellanhand till kommunen som betalar ut skottpengarna.
- Rabbisarna fanns i sådana otroliga mängder då, de var som Egyptens gräshoppor, säger Roland Olsson.
En del påhitt
Mycket av materialet är förstås påhittat, men en del är taget ur verkligheten eftersom Roland Olsson som skrivit manuset var tolv år och bodde i socknen när fotbolls-VM spelades i Sverige.
- Jag tror nästan jag kan rabbla upp hela Sveriges startelva, nästan Brasliens också, säger han.
Även stora delar av rekvisitan är troget 50-talet. Under den första scenen kommer Bigges butiksbiträde Anna-Lena in i affären i takt till klassiskt gammalt sprakande från en dåtida radio.
- Alla prylar vi har med i pjäsen har vi funnit på ön, många grejer är från samlare. Radion till exempel är från min granne i Silte, säger Peter Jankert, regissör.
Präst som livar upp
Peter Jankert spelar även en roll själv, som socknens nye präst, Sten Gofride. Prästen röker pipa och kör moped och kan tänka sig att göra det mesta även en söndag. Ett piggt inslag i socknen enligt vissa av karaktärerna.
Vissa av rollfigurerna pratar gutamål. Men enligt Roland Olsson är det verkligen inget måste att kunna gutamål för att se pjäsen.
- Vi har haft en hel del besökare under åren som har ett annat riktnummer, de brukar säga att de inte förstod vartenda ord, men alltid sammanhanget, säger Roland Olsson.