700 dagar i Bagdad
Svensk-libanesiska journalisten Laura Macdissi har skrivit ner sina upplevelser av två års FN-tjänst i Bagdad - "700 dagar i Bagdad". Det var 700 dagar fyllda av motgångar för FN och amerikanerna. Framförallt präglades hela den tiden av ett fruktansvärt våld.
Foto:
Macdissi visar, att så var det redan när hon var där åren 2005-2007. För hennne som vuxit upp i Beirut ligger en jämförelse nära till hands. Den utfaller inte till Iraks fördel. Trots ett blodigt inbördeskrig vet libaneserna att de måste komma överens och dela på makten. Så inte irakierna.
Tre stora grupper
Visst har Irak haft val - ungefär som afghanerna nu. Men politikerna körde efter parollen "vinnaren tar allt". Shiiterna var flest och fick med amerikanskt stöd regeringsmakten vilket innebar - och innebär - att deras makthavare har polisen och militären.
Många motståndare främst sunniter fördrevs eller slogs ihjäl! Sunniterna - den gamla härskarsekten - har hela tiden bekämpat det nya shiitdominerade systemet med våld. Den tredje stora gruppen - kurderna - behärskar redan sitt område. De vill helst lämna Irak bara de kan sno åt sig oljan.
Minoriteterna utplånas
Än sämre är det för Iraks många urgamla minoriteter, kristna och andra. I rasande takt tvingas de lämna landet. Det är väl bara svenska Invandrarverket som tror på tolerans i Irak. Den enande arabsocialismen med alla sina brister är död.
Istället har stamtänkandet återvänt och den religiösa fundamentalismen segrat. Den amerikanska ockupationen har varit ett drivhus för fanatiska terrorister. Nu sticker USA men fanatikerna är kvar.
Det unika med Macdissis bok är att den är så osminkad. Som libanesiska förstår hon vad de olika maktspelarna säger och hur de tänker. Alla de kända namnen avslöjas i den här boken. Nästan alla är korrupta, våldsbenägna och har siktet inställt max på den egna gruppen. Att skapa en författning för alla har de inte klarat av.
FN för svagt
FN som Macdissi arbetade för skulle hjälpa till men framstår som svagt och eftergivet. Dessutom helt i händerna på amerikanerna. När fundamentalisterna vägrade ta emot henne, den kvinnliga FN-tjänstemannen, vek sig den lokale FN-chefen utan vidare.
Ändå är läget inte helt hopplöst. Macdissi möter till exempel modiga kvinnor som envetet arbetar för reformer och demokrati nu när Saddam är borta. Så länge det finns liv finns det hopp.
Boken är skriven med nerv men det är inte alltid lätt att hänga med i svängarna. Rekommenderas åt den som vill veta hur det står till bakom kulisserna i ett våldtaget land.
Så jobbar vi med nyheter