Aibofolket - en bit svensk historia och kultur i Estland
En helt ny utställning om estlandssvenskarna, det så kallade Aibofolket som under 800 år befolkade Estlands västkust och öarna, invigdes i går på Almedalsbiblioteket.
Runöfiskaren Thomas Ullis med sin son 1906.
Foto:
Piret Ôunapuu, som gjort utställningen berättade under invigningen, tillsammans med Veljo Pärli, om folkets historia på de fem platser som utställningen visar: halvön Nuckö innanför Dagö, och de fyra öarna Ormsö (mellan Dagö och Nuckö), Odensholm (norr om Ormsö), Rågöarna (mellan Odensholm och Tallin), samt Runö som ligger mitt i Rigabukten.
De fem platserna har en liknande politisk historia genom att de kom i kläm under andra världskriget och de flesta estlandssvenskarna lämnade Estland och fick fri lejd till Sverige av den tyske kommendören när Sovjetarmén trängde på 1944. Men kulturellt var de ganska olika samhällen som under 800 år utvecklat sina egna dialekter och livsbetingelser.
*
Särskilt säreget blev livet på Runö där folkkulturen bevarades ända in i det sista och där säljakten fått en stor betydelse. Som mest bodde 400 personer på Runö vid 1800-talets mitt. Under kriget lämna alla utom två personer ön och kvar står kyrkan och den gamla kyrkogården som ett monument över den svenska tiden. På ön finns i dag också ett museum.
Flest svenskar bodde på halvön Nuckö. På 1930-talet var 2 700 av de 4 400 invånarna svenskättlingar, med både egen folkskola och lantbruksskola. Även i dag bedrivs svenskundervisning på gymnasienivå även om de flesta i dag är ester. Ungefär lika många bodde på Ormsö innan flykten till Sverige.
På de mindre öarna Odensholm och Rågöarna bodde också ett mindre antal estlandssvenskar som alla fick flytta under kriget och ge plats för militära baser. I dag bor två personer på Odensholm medan Rågöarna i dag är helt tomma på befolkning.
Vid invigningen i går komprimerade Piret Ôunapuu och Veljo Pärli den 800 år gamla historien till några få minuter och beklagade båda att vissa av platserna nu står tomma. Det 100 år gamla Nationalmuseet har dock under hela sin existens samlat in både material och de foton, varav några nu finns med på utställningen.
Särskilt roligt tyckte Piret Ôunapuu att det var att här på Gotland få ställa ut inför folk som härstammar från Aibofolket och det var många av de drygt 50 personer som var med vid invigningen som nu åter fick ta del av sina historiska rötter.
*
Estlands ambassadör i Stockholm, Alar Streimann , som förrättade den officiella invigningen av utställningen var också glad över att kunna visa denna del av den estniska historien här på Gotland. Och han uppmanade alla se utställningen, men också att utnyttja möjligheten att nu kunna resa till Estland och besöka de här platserna i verkligheten.
I dag beräknar man att det bor cirka 3 000 estlandssvenskar i Estland. Då, efter andra världskriget, var det bara cirka 1 300 som stannat kvar mot de 8 000 som valde att resa till Sverige.
Att man fortfarande kan göra beräkningar om hur många som tillhör Aibofolket beror på att de värnade sin speciella kultur och även byggde egna skolor med lärare som utbildats i Sverige. Därför kunde de också bevara sina unika dialekt, som exempelvis Runömålet och Nuckömålet.
Utställningen som visas till och med 15 augusti består av fem fotoskärmar, en för vardera ön.
Så jobbar vi med nyheter