Akrobatik och bara bröst

I år har de flera föreställningar i Visby, Varieté vemsomhelst är en, Gycklarnas eld en annan. Kanske är de många uppdragen det som gör att just den här föreställningen känns lite oklar?

Det börjar med att en av artisterna sätter igång publiken. Vi får veta hur och när vi ska applådera och jubla. Vi får tillfälle att krama om vår bänkgranne, - och inleda ett grovhångel med densamme!?
Sen drar själva showen igång. Under 50 minuter bjuds på den ena hårresande akrobatikkonsten efter den andra. Det är är också här gruppen har sin styrka, med smidighet och kroppslig tajming. Deras konster är fascinerande och stundom rent av läskiga. Publiken håller andan och pustar förtjust ut om vart annat.

Och den som går på show för att se muskulösa barbröstade unga män kommer inte att bli besviken. Stora delar av föreställningen går ut på just det.
Men så var det, det här med berättelsen. Inledningsvis får vi veta att föreställningen kommer att handla om vem som helst men sen följer liksom ingenting på det. Det finns ingen röd tråd mellan scenerna. Många bitar av föreställningen är visserligen dråpliga men jag har svårt att se sammanhanget. Kanske är det heller inte meningen, vad vet jag? Men jag saknar det i alla fall.

Akrobatik och bara bröst

Gycklargruppen Trix är gamla i gemet här på Gotland. Deras eldshow i Nordergravar under Medeltidsveckan legendarisk och förväntningarna på allt annat de gör därför höga.