Som författare har Joyce Carol Oates skrivit "Änkans bok", om den första förvirrande och fasansfulla tiden av chock och sorg. Som människa, som Joyce Smith, var hon förkrossad, krympt till ett barn, rädd för att vara ensam i huset, för att ta itu med allt.
Hon kunde inte förneka att han var död. Hon hade ju sett honom i sjukhussängen, kysst hans kallnande ansikte. Men varför skulle hon leva vidare?
Hon hade kört Ray till akuten på Princetons sjukhus den 11 februari 2008. Han hade hög feber och var mycket medtagen. Läkarna konstaterade lunginflammation i höger lunga, orsakad av E.coli-bakterier.
Han såg ut ha att klarat upp det när en sekundär infektion slog ut hans kropp. Joyce var hemma. Efter att frenetiskt ha bonat parkettsolvet med pappershanddukar och städat inför hans hemkomst hade hon slumrat till. Hon kom för sent till sjukhuset. Det var den 18 februari 2008.
Överlever som JCO
"Änkans bok" är en naken och mycket personlig berättelse om en kvinna; vanligen rätt välsorterad i huvudet och en av världens mest uppburna författare, som bara faller, rätt ner i slukhålet hon inte visste fanns.
Att han skulle dö, att hon skulle tvingas leva vidare? Hon kan inte sova, hon vill inte leva. Vem är hon, egentligen?
Men i rollen som Joyce Carol Oates, professorn vid Princeton University, träffar hon sina studenter, ungefär som vanligt.
Hon åker på sina bokade framträdanden som författare, med den inre ödlan/basilisken tillfälligt undanstoppad, den som talar om för henne vilken värdelös sopa hon är. Hon räknar sina piller, ska de räcka till självmord?
Hemligheter
Raymond Smith var läraren som blev redaktör för den litterära tidskriften Ontario Review, som de grundade tillsammans. De drev också det lilla oberoende bokförlaget Ontario Review Books, med Ray som den aktive.
Joyce Carol Oates skrev massor av böcker, essäer och recensioner. Han läste aldrig böckerna, det vet hon nästan säkert. Vissa saker pratade de inte heller om, eller ansåg att de lämnat bakom sig, som hans katolska bakgrund eller familjen.
Det tar många veckor innan hon, tryggt förankrad i sitt enda säkra rede i dubbelsängen, vågar läsa hans ofullbordade och delvis självbiografiska roman, som finns i hans arbetsrum.
Hon visste inte allt. Varför sade han att romanen var avslutad när de träffades? Aldrig mer kan hon få svar.
De hade ett liv tillsammans, mycket ofta hand i hand. De två. Nu är hennes hand tom. Hon är Änka.
En vän (?) frågade henne någon vecka efter Rays död om hon skulle skriva en ny succébok nu. Hon kände sig förödmjukad och rasande. Men kanske gjorde hon det?