Allt från sköna dörrgaller till tårar över en blå ost
Ella Hellgren, i flera årtionden chef för Gotlands fornsal, hör till de spännande personer som porträtteras. Har hon glömts bort så låter nu hennes efterträdare Gunnar Svahnström henne träda fram igen.
Den nu 90-årige Gunnar Svahnström har personliga minnen av denna Fornsalens första kvinnliga intendent.
En annan personlighet, värd att minnas, är mångsidige Klinte-konstnären Staffan Rosvall, och han uppmärksammas nu av Jan Brunius i en bred och fyllig och välskriven minnesteckning. Staffans fårporträtt får också pryda årsbokens trevliga omslag.
*
En slags minnesteckning ger också Martin Ragnar, som inte enbart gillar gamla tåg utan också intresserar sig för industrihistioria. Här dokumenterar han Stånga mejeri och man kan nästan känna hans tårar när han berättar om hur en 136-årig gotländsk mejeriepok försvinner och hur, som han uttrycker det, "andningen upphör" i Stånga-mejeriet. Tragiskt är också avskedet till osten "Blå Gotland".
Om något som ännu lever kvar skriver Per Westholm, vad jag vet debutant i den här årsboken. Han har studerat - och räknat - de vackra dörrgaller som det finns så gott om i Visby. 107 galler har han hittat i innerstan och med hjälp av hans tabeller kan man gå runt och studera dem alla. Intressant!
Bokens mångåriga redaktör Birgitta Radhe brukar inte själv medverka i årsboken, men i år kan hon inte låta bli att presentera sitt skötebarn, kulturreservatet Norrbys i hennes hemsocken Väte. Hennes läsvärda uppsats kompletteras av landskapsarkitekten Louise Berry som med fokus på Norrbys visar hur mycket gamla kartor och spår i naturen kan berätta. Fascinerande!
*
Också kyrkokonsten får sin plats. Svetlana Vasilyeva, svensktalande konstvetare i Moskva som blivit specialist på gamla gotländska kontakter österut, berättar om bysantinsk konst på Gotland, främst i Källunge och Garda kyrkor.
Byggnadsantikvarie Louise Borgö skriver om två skulpterade, romanska träd i Väte kyrka, medan några inskriptioner i Hemse kyrka tolkas av Örjan Rudstedt, havdhembo med så skilda titlar som barnmorska och latinlärare! En möjlig tolkning är riktigt rolig.
Anna och Gustaf Malmborg skriver om forna tiders döda spädbarn och gör kopplingar till "di sma undar jårdi". Ett annat, något udda ämne står Fredrik Johansson för när han tar upp ett uppmärksammat uttalande av socialdemokratiske ecklesiastikministern Arthur Engberg som efter första världskriget ville avrusta Sverige. När han sa att man kunde ge Gotland till fienden och flytta gotlänningarna till fastlandet - då tog det "hus i h-e". Inte minst i de gotländska tidningarna där Fredrik studerat reaktionerna.
*
I övrigt kan man notera en som vanligt välgjord årsbok med gott tryck och bra bilder. Man saknar den vanliga översikten av arkeologiska upptäckter under året som gått, men den utlovas till nästa år då också Linné kommer att uppmärksammas inför Linnejubileet 2007.
Så jobbar vi med nyheter