Andreas vill ha Gullinfestival
Möt Andreas Pettersson, Visbyson, som spelar på den internationella jazzscenen.
Foto:
Det var också i Umeå han kom in på jazzen på allvar, före det var han en rocker som gillade Van Halen. -Där fanns ett mecenatsystem där den äldre generationen tog sig an de yngre, det var bland andra Lars ystedt och Berndt Egerbladh. Jag var 15-16 år när jag tog min första jazzkurs för Lasse Lystedt. När jag fick en plats i hans band var det som att mitt spelande blev "på riktigt". Men från början vågade Andreas Pettersson inte satsa allt på att han skulle kunna leva på musiken för alltid. Parallellt med spelandet pluggade han därför engelska och svensk litteratur och fick ihop sin fil mag. Den akademiska sidan låg annars mer naturligt till hands, både mamma och pappa var ju akademiker, och lärare i Visby innan familjen flyttade till Umeå. Sin musikaliska karriär funderade Andreas Pettersson också över ganska länge. Varifrån hade han fått det där att han var tvungen att spela hela tiden? -Jag fick reda på ganska sent att min biologiske morfar var en grym violinist och kallade sig själv för "Laus Paganini", Rudolf Ahlström, hette han och dog tidigt i spanska sjukan. Det var genom mecenaten Lars Lystedt som vägen gick vidare till Gotlandsmusiken för Andreas Pettersson och det var också genom Gotlandsmusiken som han mötte Putte Wickman, ett möte som sedermera ledde till flera samarbeten och två skivor. Karriären tog sedan fart ordentligt och de senaste 17 åren har han varit professionell musiker och turnerar cirka 100 dagar om året, numera är det färre och större spelningar som gäller. -Man blandar högt och lågt i det här yrket, ena dagen är man i Carnegie hall, nästa spelning har man på Björklunda och jag sätter inte det ena före det andra, säger han och man ser att det inte bara är något en världsartist förväntas säga utan att han verkligen menar det. Just nu är det promotion av senaste skivan "Gershwin on guitar" som gäller. Skivan som han för övrigt släppte vid en spelning på jazzklubben i Visby i våras. Försäljningen har gått lysande och kritikerna har rosat plattan som består av personliga tolkningar av en rad klassiska låtar. Förra skivan var en med Gullin-tolkningar och Andreas Pettersson har länge närt drömmen att ordna en jazzfest i Sanda till minne av Lars Gullin i Sanda, kanske i samband med att man delar ut priset till Gullins minne varje år. -Tänk ett tält för 500-600 personer där på gårdsplanen och så två-tre akter i toppklass... säger han och ser beslutsamt drömmande ut. *
För två år sedan skrev Andreas Pettersson på för Universal vilket innebar en stor förändring. Med skivsläpp följer krav på lansering, presskonferenser och turnéer. Efter sommaren släpps Gershwin-plattan över hela världen och det blir troligen en hel del resande. -När tåget går måste man följa med och det känns bra att inte vara 25 längre för nu känner jag att hela livet måste funka, att det är vardagen som är det verkliga livet och att man kan ta att bli både hypad och sågad utan att det är det som är det viktigaste. *
Men skivor i alla ära, jazz ska enligt Pettersson upplevas live och mötet med publiken är oerhört viktigt. -Jag kan tycka att det är en större känsla att "frälsa" en publik på 30 personer än att spela för 300 som kan varenda ton. Man ska inte behöva "förstå" jazz, den ska gå genom alla försvarsmekanismer och man ska inte hinna börja formulera sig om vad man tycker, utan bara ta in.
Andreas Pettersson spelar vid ett tillfälle på Gotland i sommar och det är på Björklunda tillsammans med vännerna Jonas Granberg och Holger Gross, nu på söndag.
Så jobbar vi med nyheter