"Massmord i Europa brukar förknippas med Förintelsen, och Förintelsen med snabbt industriellt dödande. ... På de tyska och sovjetiska mordplatserna var metoderna ganska primitiva. Av fjorton miljoner civila och krigsfångar som mellan 1933 och 1945 mördades i de områden vi behandlar här dog mer än hälften för att de inte fick något att äta."
Så skriver professorn i historia vid Yale University Timothy Snyder i förordet till "Den blodiga jorden - Europa mellan Hitler och Stalin".
Snyder har gjort en väldigt djupgående studie av den del av Europa som omfattas av nuvarande östra Polen, Vitryssland och Ukraina. Det är inom detta geografiska område de allra flesta morden skedde.
Han analyserar vad som hände i Ukraina under Stalin utrensningar av kulakbönder. De som först tilldelats jord då de stora godsen delades upp efter revolutionen och sedan tvingades bort från sina hem, eller mördades under Stalins omvandling av de små gårdarna till kolchoser.
1931 fördes alla s.k. särskilda bosättningar i östra Sovjetunionen och koncentrationslägren samman i ett enda system, Gulag.
Under kollektiviseringen av jordbruket i Sovjet fördes arton miljoner sovjetmedborgare till dessa läger. Mellan en och en halv och tre miljoner dog under den tid de var fångar. De fria bönderna blev slavarbetare och sattes att anlägga kanaler, gruvor och fabriker.
Hela kollektiviseringen av jordbruket misslyckades och skördarna blev mindre. 1932 var skörden speciellt dålig. Det tolkade Stalin som en medveten ideologisk handling utförd av bönderna.
De bestämda skördekvoterna skulle uppfyllas. Säden skulle exporteras för att öka valutainflödet. En speciell trojka sattes upp för att gripa de bönder och partifunktionärer i Ukraina som antogs vara de skyldiga. Deporteringar och dödandet tilltog och att folk svalt ihjäl ansåg Stalin vara en skröna.
Allt säd samlades in, även det som var avsett vara utsäde. Den kannibalismen som utbröt har av skam dolts för omvärlden. Fem och en halv miljoner människor svalt ihjäl.
Under den folkfrontsperioden, från juni 1934 till augusti 1939 sköts sjuhundratusen sovjetmedborgare till döds och ännu fler fördes till Gulag. Nu var det förmodade och vekliga anhängare till Trotskij som mördades.
1939 utplånade Hitler och Stalin tillsammans Polen. Landet upphörde att existera och utrensningar vidtogs på båda sidor om den mellan de två stormakterna dragna Molotov-Ribbentropslinjen.
I Polen dödades judar och stora delar av andra polska medborgare med akademisk utbildning. Polen skulle omformas till ett tyskt område, där endast tyskar och polska slavarbetare skulle finnas.
De tyska soldaterna fick höra att Polen inte var något riktigt land och dess armé ingen riktig armé, utan bestod av partisaner, därför kunde krigsfångar skjutas.
I den sovjetockuperade delen dödades och fördes många människor bort. Över tvåhundratusen polska officerare avrättades och grävdes ner i massgravar.
Efter att Hitler brutit överenskommelsen med Stalin och genom ett angrepp mot Sovjet, upphävdes Molotov-Ribbentropsavtalet. Tyskland invaderade de baltiska staterna, som 1939 ockuperats av Sovjet, samt Vitryssland och Ukraina.
I det området vidtog omfattande mord på befolkningen i en ofattbar omfattning. Under den tyska ockupationen dödades cirka tio miljoner människor. Tidigare hade Stalins utrensningar medfört döden för fyra miljoner människor i detta område.
I den sovjetiska historieskrivningen, började kriget 1941, inte 1939 då Polen anfölls. På så sätt kunde man förneka att Sovjet var med och startade detta fruktansvärda krig.
"Den blodiga jorden - Europa mellan Hitler och Stalin" handlar inte enbart om Förintelsen, utan utgör en djupgående och ingående studie av det område författaren kallar "den blodiga jorden". Sannolikt finns det inget annat verk som kan jämföra sig med detta.
Boken är välgjord och varje siffra underbyggd, utan att de mördade reduceras till siffror. Författaren lyckas med konststycket att, trots att vi förses med siffror sida upp och sida ner, presentera varje liv och död som är till grund för dessa siffror. Han arbetade under många år med boken och studerade arkiv i flera av Europas länder. Den känns oerhört angelägen.
Snyder för fram tesen att Stalin och Hitler var varandras förutsättningar. Stalin kunde peka på fascismen som kapitalismens yttersta resultat och Hitler kunde peka på kommunismens totala kollaps med massvält som följd. Båda kunde peka på varandras utrensningar och dödande.
Snyder har onekligen lyckats att presentera en hållbar och trolig analys av vad som egentligen hände.
Däremot visar översättningen brister. Amerikanska historiska verk har ofta ett svårt språk, betydligt svårare än det som används i motsvarande brittiskengelska verk. Det kan vara orsaken till den tidvis dåliga översättningen. Det är tråkigt. Boken förtjänar verkligen att läsas och borde ha försetts med en bättre översättning.