Anna Jansson

Varför blev det barndeckare?
- När jag var liten var jag detektiv i Visby innerstad och mitt högkvarter var här i lusthuset i Botaniska trädgården. Jag och en kompis brukade sitta här och spana. En gång var det en tant som tog ett skott härnere. "Kan man sno ett skott kan man nog sno vad som helst" tänkte vi och skuggade henne till hennes hem några kvarter härifrån.
Sen ville jag berätta om mitt Visby från 1960-talet. McDonald’s finns inte, däremot S:t Hans café, där jag brukade vara mycket.

Hur jobbar du när du byter genre?
- När man skriver för barn så får man tänka lite annorlunda. Ett annat språk, lite andra ämnen. Skippa morden får man göra också och välja andra kluriga gåtor.
Men annars så skrev jag, bara skrev. Sen har jag några jätteduktiga redaktörer på Rabén&Sjögren som gick igenom det och jag fick grönt ljus. Sen testade jag på flera barn och de var nöjda. Det är nästan den finaste recensionen jag kan få, när ett barn läser det jag skrivit och gillar det.

Hur viktigt är språket när du skriver?
- Väldigt viktigt, man måste kunna presentera plotten snyggt. Men sen måste ju handlingen hålla, man kan ju inte lätta på handlingen för språkets skull.

Hur ser annars skapandeprocessen ut?
- Jag bestämmer handlingen först och utgår från den - sen tillkommer karaktärerna för att passa handlingen. Själva skrivandet tar 800 timmar. Manuset skickas till tre poliser och några andra som jag har förtroende för, bland andra två av mina döttrar. Sen får jag tillbaka det och börjar redigera. Just nu redigerar jag manuset till Maria Wern nummer 12 - men jag har massa idéer till nummer 13 som jag är riktigt sugen på att börja med.

Mimmi Tollerup illustrerar böckerna om Emil Wern, hur funkar det samarbetet?
- Jag letade igenom alla illustratörer som hade lagt ut något på nätet och hittade till slut Mimmi. Hon är så fantastisk, så upprymd och har en underbar humor. Hon kan ringa mig och säga - "kan jag inte få rita en elefant som sätter sig på en mobiltelefon?". Klart hon ska.

Du har precis kommit tillbaka från Spanien, berätta.
- Oj, jag behandlades som en drottning. Det var press och media hela tiden. Intervju efter intervju. Stora radiokanaler, med tolk i öronen. Det var jag inte alls beredd på. Svenska deckare går ju som smör där nere och nu har den första Maria Wern-boken lanserats där nere. De tycker våra deckare är väldigt högkvalitativa.
Men så bad de mig att förklara den svenska deckarboomen. Där har jag ingen aning faktiskt.
Du själv har redan släppt 11 böcker med Maria Wern och det ploppar ständigt upp nya deckare, är den svenska marknaden för deckare övergödd?
- Som tur är det inte min uppgift att bekymra mig om det där, det får andra göra. Jag gör bara det jag tycker är roligt, så länge jag tycker det är roligt. Det finns författare som skriver avtal för tre böcker framåt - men det skulle jag aldrig göra. Jag måste ha min lust att skriva. När jag började var det nästan som jag hade en hemlig älskare, när barnen gick till skolan sprang jag direkt iväg och började skriva. Så satt jag framför datorn flera timmar i sträck och kunde komma på att jag glömt att äta.

Du har ju andra talanger också, du skrev Fantomen äventyret Räddad av slumpen.
- Ulf Granberg på Fantomen ringde ju och innan jag visste ordet av hade jag svarat "Ja!" Det var en ny teknik, att anpassa text till serie. De kunde ju ringa och fråga om mina pratbubblor: "vilken sorts pratbubbla ska du ha?". Äventyret som handlar om när Fantomen hjälper till att uppfinna penicillinet har fått bra kritik av fantomenläsarna.

Anna Jansson

Elva deckare om Maria Wern har hon hunnit med. Nu har Anna Jansson tagit nästa steg och har släppt tre böcker om barndetektiven Emil Wern - Marias son.Gotland Just Nu fick en pratstund med den gotländska succéförfattaren i hennes gamla högkvarter, lusthuset i Botaniska Trädgården.